Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
229
färdiga världsbild. Joseph Pohle omnämner med gillande,
att en tysk jesuit P. Wasmann “har förmått göra
utvecklingsläran högst sannolik med afseende på vissa mvrparasiter och
öppnat forskningen nya vägar“, men han vet ju så väl, att
teologerna såväl som alla insiktsfulla(!) naturforskare nu som
förr vägra att göra några koncessioner, när det gäller
utvecklingslärans tillämpning på människan med hänsyn till hennes
andligt sedliga sida, emedan just klyftan mellan människa
och djur icke låter sig utfyllas genom något som hälst
förmedlande öfvergångsled.
Känner man ej igen Bensow och Dymling i detta? För
teologien är konsekvent empirisk forskning inom
naturvetenskap eller historia en “öfverspändhet“. Den blir naturalism
och historicism. Hr Carl Dymling menar, att
utvecklingsläran genom att göra allt hos människan till något
natur-artad t äfven medför den konsekvensen, att det endast finnes
“på sin höjd en gratfåtskillnad mellan det goda och det onda“.
Ja, den naturalistiska grundåskådningen tolkar så
descendens-teorien. Men man måste först stå på naturalistisk ståndpunkt
för att dra den konsekvensen. Hade den positiva teologien
lärt mer af Immanuel Kant än af Thomas ab Aquino, hade
den ej sammanblandat naturvetenskap med naturalism. Den
hade då icke trott, att religiöst-moraliska värden äro vare
sig naturliga eller öfvernaturliga verkligheter. Den hade vetat,
att dessa värdens giltighet ingenting har att göra med deras
utveckling i erfarenhetens värld. Den kritiska tanken och
endast den gör hela verkligheten fri för vetenskaplig
forskning. Den hindrar också, att man binder de religiösa
värdena vid vissa läror och traditioner, hindrar, att man
förvandlar bibliska berättelser till “frälsningsfakta“. Dymling
skrifver: “Jesu underfulla jordelif — alltifrån jungfrufödelsen
ända till och med den lekamliga uppståndelsen och
himmelsfärden — bildar en oafbruten kedja af verkliga fakta, hvilka
ingen verklighetstrogen nutidsmänniska förmår bestrida.“ Han
tycks icke ha en aning om, att allt detta är berättelser, döda
människors till oss komna framställningar af och tankar om
sina och andras erfarenheter och upplefvelser, men “es
gehören individuell bestimmte Verhältnisse, es gehört vor allem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
