Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
230
ein grundlicher Schutz gegen wissenschaftliche Schulung dazu,
um das, was uberlieferte Erzählungen behaupten, von vorn
herein fur absolut sicher halten zu können44. Ja, det fordras
verkligen en vetenskaplig oskuld för att kunna göra detta och
att så fatta tanken på det öfverhistoriska, att den skulle
innebära en rättsgrund till tron på under. Den tron är
vidskepelse, antingen det gäller forntid eller nutid, och dess
utläggning är mytologi och kan icke höra till religionen. Herr
Dymling vill emellertid såsom historicism stämpla, hvad som
är betingelse för all historisk vetenskap. “För historien är
allt, som är lagbundet i naturens och människans lif helt enkelt
förutsättning44, säger en af nutidens mest framstående
historiker, “därför kan ingen berättelse, som strider mot dessa
förutsättningar (t. ex. naturlagarne) någonsin vara historisk,
d. v. s. aldrig vara det riktiga återgifvande af en reell
företeelse, vore den än i yttre hänseende aldrig så väl bestyrkt“.
Obekymrad om kyrkans ogillande och misstro går
vetenskapen sin bana framåt och låter sig icke afstängas från något
enda område af verkligheten. Och om än den rättrogna
religionsundervisningen innebär oförnekliga faror för
lärjungarnas intelligens, har man dock grundad förhoppning, att
den allt bättre profanundervisningen skall framgångsrikt minska
risken och bota skadorna. Att göra sinnena alldeles
omottagliga för vidskepelse är ett ideal, som ju endast så
småningom och i en oändligt aflägsen framtid låter sig
förverkligas. Men allt teoretiskt lif har ett ändamål att nå, en plikt
att fylla och är därför liksom allt annat kulturlif ett etiskt
lif, som därför endast är möjligt under förutsättning af
hän-gifvenhet för sin uppgift, genom den dygd, som heter
sannfärdighet. Den kyrkliga religionsundervisningens största och
mest ödesdigra fara är icke, att den inlär föråldrade teorier.
Dessa glömmas och ersättas af andra. Men den fördärfvar
det intellektuella samvetet och därmed karaktären öfver hufvud
taget genom att såsom absoluta sanningar utgifva andra
människors tankar. Därmed söfves samvetet och man lockas att
svika sannfärdighetens plikt. Att fordra erkännandet af sådana
tankar såsom sanna, hvilka icke pröfvas, eller som, om de
pröfvas, stå i uppenbar strid mot klara tankar, det är, om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
