Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
235
medvetandet såsom en transscendent makt, som ensam skänker
lifvet mening oberoende af världens motstånd och tröghet,
tillfällighet och ondska. Den är öfverspändhet, det inre lifvet
såsom ett öfvergripande, allbestämmande andelif.
Icke som en abstraktion utan såsom historisk realitet har
denna religion uppenbarats hos Jesus, som i sin fromhet
upptagit och till ren moralisk innerlighet förvandlat judendomens
intensiva gudstro. Kristen uppfostran och undervisning kan
icke betyda annat än tomma fraser, om den icke väsentligen
kan meddela erfarenhet af personlig religiositet i ofvan
an-gifven mening, vunnen genom beröring med Jesu gestalt. Den
innebär en trosfordran, nämligen i den meningen att hos
Kristus söka erfara den makt, som gifver lifvet mening. All
uppfostran är en uppfordran, en uppfordran att själf intaga
ställning till lifvets makter och värden. Denna uppfordran
utgår i sin renhet och kraft endast från personligheter med
egna öfvertygelser. Gör man bibeln till en enhetlig lära och
trosregel förstör man förutsättningen för all religiös
uppfostran. Skall bibeln betyda något i det religiösa lifvet, kan
den blott behandlas som det historiska uttrycket för
personligt religiöst lif. Icke genom sin enhetlighet, som alls icke
finnes, utan genom att uppenbara en rikedom af religiösa
individualiteter, är det bibeln ännu alltjämt blir källa till
religiös tro. Endast genom sin personlighet icke genom en
lära, som han alls icke har lämnat, kan Jesus betyda den
makt, hvilken låter andra människor upplefva, hvad som
skänker lifvet obetingad enhet, mening och sanning. Endast
då kan kristendomen bli, hvad den till sitt anlag och
innersta väsen är, en religion för fria andar.
Skolans uppgift är då klar. Den skall genom personligt
fromma lärare, hvilka genom kunskaper och tankekraft äro
hemmastadda i vårt kulturlif, låta lärjungarne komma i
beröring med kristen religiositet. Det är ingen mening i att
inlära abstrakta tankar om ett lifsområde, om hvilket ingen
erfarenhet har vunnits. Därför är det bättre att skjuta upp
all religionsundervisning för länge än att börja med den för
tidigt. Religionen förutsätter, att den moraliska och
intellektuella personligheten vunnit en viss utveckling under arbetet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
