Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
256
en treårig obligatorisk söndagsskola för flickor. Angående
dessa skolors resultat gjorde Kerschensteiner de mest
nedslående erfarenheter. Han fann, “att icke blott det i
folkskolan samlade vetandet, såvitt det gick utöver läsa, skriva
och räkna, under loppet av de kommande tre åren nära på
fullständigt försvann, utan även att ingenting kunde märkas
av någon uppfostrande verkan av fortbildnings- och
söndagsskolorna. “ Vad kunde orsaken vara? “Man måste“, så
uttrycker Kerschensteiner sin uppfattning, “vara slagen med
blindhet för att inte märka, att framför allt lärjungarnas
fullständiga intresselöshet med avseende på läroämnena, som
meddelades lärjungarna 5 ä 8 timmar i veckan — flickorna
blott 3 timmar — var skuld till uteblivande av varje
uppfostrande inverkan. Jag kom snart till den övertygelsen, att
det blott fanns en enda möjlighet, att göra skolan intressant
för lärjungarna, nämligen att förvandla den till en yrkesskola
och då till en yrkesskola på grundval av det praktiska arbetet.“
Kerschensteiner besökte en mångfald skolor i Tyskland,
Österrike och Schweiz, varvid särskilt läro-verkstäderna i
Bern gjorde starkt intryck på honom. Han blev bergfast
övertygad om riktigheten av sin grundåskådning: att göra
ungdomens praktiska böjelser till utgångspunkt för uppfostran
och låta skola, verkstad och familj verka såsom
uppfostrings-krafter i en enda gemensam riktning. —
Så uppgjorde han den omfattande planen om en
fullständig omgestaltning av Munchens fortsättningsskolor. Dessa skolor
hade varit skolor för fortsatt allmänbildning, och just därför
hade “de varit för lärjungarna likgiltiga, för arbetsgivarna
betungande, för lärarna ett föremål för fruktlös kärleksmöda.“
I stället för dessa skolor skulle komma fackliga
fortsättningsskolor, var och en med sin undervisning samlad om ett visst
yrke. Det gällde då att framför allt väcka arbetsgivarnas,
mästarnas intresse för denna uppfostringsskola. För det
ändamålet satte sig Kerschensteiner i förbindelse med de olika
arbetsgivaresammanslutningarna. Att här få medverkan var
ingalunda lätt, men sedan väl de första fem skolorna lyckligt
kommit till stånd och verkat, var isen bruten. Den ena skolan efter
den andra upprättades på begäran av arbetsgivarna själva.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
