Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
intuitiva syntesen av livet. Men om det triviala
övetvinnes så att den intuitiva syntesen återställes,
så är det icke längre trivialt. Förutsatt att detta
sker fullständigt, är den stämning högre vari
mest är övervunnet. Det är lättare att göra
stav-karlen poetisk än tiggaren, slusken. Och dock
kan även den senare bli det. Man jämför t. ex.
Malmströms »Stavkarlen» och Frödings »Fredlös».
I människans högsta stämningar ligger något
kärvt som icke aktar ord. Den store skalden gör
stämningen så fast, att den tål det annars triviala.
Det finns stunder, när det skulle synas för snålt
och löjligt att undvika detta. Den stund, då en
människa dör kan det bli enfaldigt, kanske
stö-tande, att tala om timglas; en sådan stund är
allvarlig nog för att helt enkelt mätas med
klockan.
Så långt Hans Larsson. Giv nu akt på huru
Levertin uppfattar och kritiserar denna fina och
själfulla analys:
Författaren talar tydligen om poesi alldeles abstrakt
taget i motsats mot okonstnärlig framställning, såsom
lexika bruka tala om »poetiskt språkbruk», men denna
abstraktion är det, som gör alla de speciella utredningarna
om litteraturens (I) logik så skeva eller föga givande.
Man ser detta bäst genom att stanna vid det klena
kapitlet om »Poesiens ordval». Förgäves söker man i denna
framställning ett ord om all litterär språkkonsts första och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
