Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
melodier, har det mer än en gång mint mig om någon
gammal student, som framemot midnatt sjunger om sin
ungdoms vackra sånger; han har sjungit dem så ofta,
att quinta essentia under tiden gått förloradt. Känslor
af vår, af islossning, af pulsar som vilja brista — allt
detta »tusan djäfla» som skänker lif i så många
skandinaviska och slaviska melodier, däraf spårar man i de
italienska sångerna så godt som intet. Det tyckes vara
en längesedan öfvervunnen ståndpunkt. .
Men till detta intryck af ålderdom sällar sig från
första stund ett annat, som är ännu starkare — intrycket
af gratie. Det är ett intryck som man fåfängt söker
analysera, men det fördjupar sig utan att man vet om det,
och till sist fastnar man i en ordlös beundran för det
genomförda, det stilenliga, som öfverallt lyser en till
mötes. De vackraste ansikten i Norden te sig som
vårdslöst utkastade skizzer af en dilettant, medan de
italienska fysionomierna äro genomförda uti minsta
detalj. De såga alltid något, dessa sydländska anleten;
och denna uttrycksfullhet försvagas icke utan stegras
med åren. Det gifves knappast något svartare förtal
än det om de gamla italienskornas föregifna fulhet;
jag skulle tvärtom vara böjd för att tro, att det just
varit i Italien, som Goethe upptäckte »das ewig
Weib-liche». Och mer än en gång har jag känt mig frestad
att taga af hatten för någon gammal italienare, som
sett ut, som hade hela hans lif varit ett ärofullt
fälttåg, med ett fälttågs alla äfventyr på godt och ondt.
Jag vet, att de italienska tiggarna äro ett banalt
och utslitet tema, ovärdigt en skribent med ambition —
och dock! Hvar gång jag passerar Sankt
Antonie-platsen, möter mig en gammal man, som sträcker ut
sin hatt emot mig och säger: per un vécchiol Får
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
