Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
diktning, Ola Hansson ocb Emil Kléen. Man skulle
härpå kunna genmäla, att det i världslitteraturen finns
ytterst fä författare af rang, som ej i sin tidigare
produktion tagit intryck af någon föregångare, man kunde
erinra om Heines förhållande till Goethe, eller för att
taga ett närmare liggande exempel, påminna om den
påverkan, Ola Hansson i sin första diktning rönt af
A. D. Bååth. Man skulle, om man ville gå mycket
grundligt tillväga, kunna påpeka, att den trakt, hvars
natur alltid gjorde Emil Kléen produktiv, äfven är Oves
hembygd. Men allt detta är onödigt. Den som har
sinne för det individuella i konsten, märker
ögonblickligen att släktskapen mellan Kléen och Ekelund är
skäligen illusorisk. Det stod, för att blott antyda en punkt,
kring Emil Kléens diktning från första stund ett
fosforskimmer af feberhet sensualism, som är fullkomligt
främmande för den Oveska lyriken, om han än skildrar
dansen vid en skördefest i strofer så liffulla som dessa:
Det hvirflar rundt i hets och fläng,
i vilda språng, i bukt och sväng,
med stim af skratt och rop.
Och flickorna ha stass och band,
men pojkame fått tår på tand
och tralla allihop.
Det går i svaj likt säf i vind,
och takets bjälkar runga,
det flammar hett i blick och kind,
och fasta barmar gunga.
Därutanför står ljum och blid
septembernatt kring hult och lid
i höstens spröda glans.
Det skymtar hvitt i hasselpark
det klingar till af steg mot mark —
likt skygga steg i dans.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
