Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att kunna tacka och lofva, om hvilken Heidenstam talar,
har i dessa Syner tagit form af en lyrik, hvars klang är
ren som malmens och hvars gång lika lätt och säker
som månstrålens öfver ängen.
Med sin sista samling, som han betecknande nog
kallat Melodier i skymning, har Yilhem Ekelund ryckt
upp i de svenska diktarnas främsta led, därhän för
närvarande står sida vid sida med Ola Hansson. I Syner
var ännu natursymboliken det fysiska substratet, det yttre
kroppshöljet, inom hvilket diktens själ andades och
lefde; och då man som bekant aldrig kan se en själ,
fanns det naturligtvis präktigt folk, som klagade öfver
»monotonien i de Ekelundska landskapsmålningarna».
I Skymningsmelodierna har natursymboliken sprängts
och vidgats ut till kosmiska visioner, medan den lyriska
tensionen stundom blir så våldsam, att man förvånas
öfver att icke orden springa i skärfvor. Det finns i
denna samling, särskildt i afdelningen Visioner och
Harmonier, dikter, som i sin skönhet och sin mystiska
fosforglans minna om Edgar Poe’s underbaraste skapelser.
En sådan dikt är t. ex. Drömmen, en sådan är äfven
Klart lyser du för mig, Hymn, Stormen, Källan och
många andra. När man från dessa dikter, hvilka trots
det fantastiskt-visionära elementets förhärskande på hvarje
punkt bevarat den stora konstens renhet och behärskning,
åter lyssnar till de Frödingska Gralsångerna, frapperas
man af den banalt skorrande ton, som skär igenom
symfonien ; hela denna storslagna diktcykel löses upp till en
parafras öfver den kristne syndarens skuldmedvetande,
hälveteskval och Jehovahtrots, medan källsprången i
Ekelunds metafysiska lyrik synas flöda fram ur en intuitiv
förnimmelse af att det i allnaturen, i själfva urgrunden
finns en brusten sträng, en mask som tär.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
