Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När kväll i själens himmel skymmer,
när lifvets sista stjärnljus rymmer,
och själen vänder om på öde färden
och vill gä hem och har ej hem i världen...
O, räddande försvar! O höga
och klara fäste i det svarta bruset:
o ljufva styrka uti ljuset,
heliga skönhet, af ditt öga!
Det är detta på en gång extatiska och produktiva
skönhetssinne, som midt i lifstragikens bränningar
bevarar skalden från undergång, och det är samma
skönhetssinne, som låter honom skåda de fagraste syner,
där vi andra endast varsna hvardagslifvets prosa. Typisk
är i detta hänseende dikten
Hemlängtan.
Hvita, bleka törnrosor
köpte jag i natt på gatan.
Nu jag vaknar —
dagen är uppe!
Himmelen:
varmt sydländskt dunkel blå
in genom fönstren
strålar!
Och friskt som när hafsvind
nymornad susar,
gatans muntra sorl
tusenstämmigt, dämpadt
melodiskt tonar upp.
Ett tåg rullar ut i morgonrymden.
Hvita, bleka rosor på mitt bord. . .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
