Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i det darrande solflimret
för mina ögon de simma,
gunga och vaggas
långtut
på den svala, blåa rymden.
Sluter jag ögonen,
stå de och lysa
i det mörka synfältet,
likt en flock af vilda svanor
i en Östersjövik en marsdag.
Det vore frestande att citera mera, tj i grunden är detta
det enda sätt, hvarpå man kan presentera denna lyrik,
men detta förbjuder sig själft. Blott för att visa med
hvilket fulländadt mästerskap Ekelund äfven behärskar
den strängt bundna formen anföra vi ännu en dikt:
I skymningen vid ån.
Åter här den tysta, ljumma
höstek väll jag sakta går,
in från parkens löfhvalf skumma
hospitalets klocka slår.
Stilla allting in i blida
töcken sjunker mer och mer.
Ifrån vägens almar glida
våta löfven ljudlöst ner.
Barndomsminnen tysta, veka,
sakta, mjukt för själen stå,
liksom lena kinder smeka
de och se med ögon blå.
Det är med ett visst vemod man anmäler en
diktsamling som dessa Elegier icke blott därför att man
harmas öfver sin egen oförmåga, utan äfven emedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
