Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och frostvit fästningens vall.
Fjärran öde ö
låg dimblå i skuggan i snö,
men med skära ljusa dagrar
på de låga klippornas toppar
i västersjö.
Och Kerstin Thott, den stolta, unga —
herr jeppes ädla gemål —
med flätor gyllenröda och tunga,
med blickarna kalla som stål
ensam stod och såg
mot fjärmast svartnande våg.
Hon dröjde på frusna vallen
som i morgonrodnadens vilda
belysning låg.
»Fru Kerstin», bad man, »tag dig till vara!
Dagbräckningens frostkalla stund
kan bringa ert ädla liv i fara.
Förfrusen ni blir i grund.»
»Vintervind! Blås oppl
Jag är ej en rosendeknopp.
En vind som kallare brände
förfrusit mitt klappande hjärta,
mitt lågande hopp.»
Och vilken i all sin enkelhet betagande melodi
tonar ej ur denna lilla hembygdsvisa:
Här är den ljusa viken,
där böljebruset rullar in
från havets dunkla riken,
den viken, den var min.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
