Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OSCAR LEVERTIN
(1907, nov.)
Efter flera års mångtydig och därför oroande tyst*
nad har David Sprengel åter trätt fram på den litte*
rära arenan, mera erfaren och behärskad än förr, men
med samma intellektuella spänstighet, samma smidiga
förståelse, samma poetiska känslighet som utmärkte
författaren till »De nya poeterna» och boken om
Danmark.
Det är ett i dubbel mening tacksamt ämne, som
Sprengel här valt att behandla. Levertins litterära verk*
samhet, vilken redan i och för sig är ett intressant
tema för en begåvad skribent, faller till större delen
inom ramen för Sprengels tidigare specialstudier; och
författaren befinner sig här dessutom i den angenäma
och för honom tämligen ovanliga situationen, att den
hjärtats mening, han med sådant eftertryck sjunger ut,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
