Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på alla punkter sammanfaller med den ortodoxa Stock*
holmsestetikens.
Ty det måste ifrån början öppet sägas ifrån: den
som går till den Sprengelska karaktäristiken i hopp
att där finna en klarsynt och fördomsfri värdering av
Levertins kulturella betydelse, som dock hade sina
högst betänkliga skuggsidor, blir grundligt lurad.
Sprengel har mycket annat att bjuda på, och åtskil*
ligt av vad han säger om Levertins diktning, hans
personlighet och den kulturella miljö, i vilken han
växte upp och blev stor, är sant, träffande, vackert,
spirituellt, poetiskt; det är sällan man i svensk litte»
ratur stöter på en essay, skriven med så intelligent
schwung och frodighet som denna karaktäristik. Men
just därför berör det så mycket pinsammare, när
Sprengel går eller riktigare: kryper på alla fyra i sin
Levertinsförgudning så långt, att han t. ex. påstår
Levertin »ha skapat ett helt nytt svenskt språk, eller
tvänne, ett bundet och ett obundet», och att detta
beror därpå, att »vad han givit är egentligen en ny
rytm i språket: sin själs rytm». Ännu naknare uppen»
barar sig detta skoj med sanning och förnuft, när
Sprengel karaktäriserar essayisten Levertin på följande
sätt (sid. 93):
»Det största däri (i L.s författareskap) har varit en alltmera
framträdande karaktär av opersonlighet: rösten växte ut och
började bli till Tankens, Kunskapens, Sanningens egen. I den
form, som så småningom fastställt sig själv som den rätta för
detta nya författareskap, den längre eller kortare essayen,
skulle Oscar Levertin ha blivit en av dessa stora allmänna skrift•
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
