Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ellt, så borde även ett barn kunna förstå, att det är
den geniala nydanaren på litteraturens område hyll*
ningen i främsta rummet gäller. Händelserna i sommar
torde därvid endast ha spelat in så till vida, som den
hållna debatten måhända har gjort det mera klart för
allmänna opinionen, hur orättvist och skamligt man just
i det tongivande litterära lägret har behandlat Strind*
berg och hans diktning.
Detta senare är nu en sak, som Per Hallström
— naturligtvis! — bestrider. Får man tro honom har
»nittiotalet» varit idel välvilja mot Strindberg, och det
är den svartaste otacksamhet av honom att påstå något
annat. Hör blott vad herr Hallström har att förtälja:
För att återkomma till »nittiotalet», ovilja mot Strindberg
la de det icke alls i dagen av den grund, att ingen ovilja fanns.
Detta åter berodde på, att man icke kände honom i botten och
blott gladde sig åt det bästa han gett.
Han kom hem ur landsflykten, lika hemlighetsfullt åter«
kallad, som han jagats ut, skrev igen och möttes med varmt
intresse, allra varmast av sådana, som han sedan värst skällt ned.
Jag råkade iakttaga det på nära håll och vet vad jag talar om.
Han var i allmänhet så obegripligt snäll då, och mången trodde
att det skulle vara. Ingen anade, att det var förbjudet att skriva
böcker, vilka på intet sätt berörde honom. Så satt han och sam«
lade oförrätt på oförrätt, tills måttet rann över. Det rinner ännu,
liksom ur den förtrollade grötgrytan, köket är fullt, gatan är
full, landet är fullt, och dess ungdom står med knäppta händer
och läser bordsbön till den bittra kosten. Grytan kokar, och
det tjänar ingenting till att ropa: Gryta håll uppl — Nej, nu
känna vi mannenI Men till ungdomen ville man ändå ropa:
håll uppl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
