Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Det ar i dag min bröllopsdag, jämt 25 år sedan
vi gifte oss, så vi skulle ha firat silverbröllop nu,
om Marya levat. Jag skulle just nu gått ut till hen*
nes grav. Vi ha inventur på fabriken, så att jag är
ledig i dag. Kanske du har lust att gå med, du tyckte
ju bra om Marya, medan hon levde?
— Det var snällt av dig, fortsatte Bolesch, när jag
samtyckte. Hon ligger begraven på kyrkogården i
Reinickendorff, och vi kunna ju sedan fara vidare
ut till Tegelsjön, och äta middag där — vi två.
En halvtimme senare stodo vi vid Maryas grav«
kulle. Vi planterade några blommor, som vi medfört,
men ingen av oss kom sig för att yttra ett ord. Bo«
lesch torkade sig ett par gånger i ögonen, men lik«
som för att vända bort uppmärksamheten pekade han
på en ung alm, vars krona böljade att bilda ett valv
över graven:
— Det är väl en alm, inte sant? Du är ju bota«
niker. Ett vackert träd, som lovar gott för framtiden
— fortsatte han, men i det han visade på ett ställe,
där maskar ätit stora hål i bladverket, tilläde hån
sakta och med en lätt skälvning på rösten: »nur die
Raupen fressen alles auf» — skada blott att maskame
äta upp allt.
•
Vi hade slutat vår middag vid Tegelsjön, och
sutto vid kaffet och cigarren i den lummiga trädgår«
den. Bolesch’s goda lynne, som var mig så välkekant
från fordom, hade åter böljat spela, fast i mera däm«
pad ton än förr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
