Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Du må tro det var ett ståtligt bröllop i dag
för tjugofem år sedan. Min svärfar tillhörde den pol«
ska bondearistokratin och hade en gård icke så värst
långt från Lodz. Till bröllopet var hela byns befolk«
ning inbjuden — alla utom två glädjeflickor, de enda
som funnos i byn av den sorten. Få kvällen var det
stor dans på gårdsplanen, och rätt som det var kom«
mer min svärfar, en lång, ståtlig man, fram till mig
och säger: Bolesch, ser du vem som står bakom den
stora eken? Jag såg efter, och mycket riktigt, dolda
bakom eken stodo de två glädjeflickorna och betrak«
tade dansen. — Jag tycker det är synd om dem, sa’
svärfar, om du vill som jag så bjuda vi upp dem
och dansa ett slag med dem. Jag tar den äldsta, så
tar du den andra. — Sagt och gjort: när nästa dans
blåstes upp valsade svärfar främst ut med den ena
glädjeflickan och jag tätt efter i kölvattnet med den
andra. Stämningen var ju något hög, men alla tyckte
det var bra gjort av svärfar, och den som skrattade
allra mest var Marya själv, fast hon då blott var en
tos på sjutton år.
— Ack, fortsatte Bolesch, det var en härlig tid,
då vi bodde i Wöhlertstrasse, och Strindberg och
Dehmel och de andra besökte oss. Minns du den
dagen — det var för resten mitt på förmiddagen —
då Strindberg spelade guitarr, och vice värdinnan,
som bodde i flygeln mitt emot, öppnade sitt fönster
och ropade ner till oss, att vi skulle vara tystare?
Jag vet mig aldrig ha sett något så titaniskt som då
Strindberg gick fram till fönstret och med knuten
näve ropade: »Halt’s Maul, altes Weib»! Käringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
