Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tumlade tillbaka som om hon fått en kanonkula i
magen! —
Vi språkade ännu en stund om gamla minnen,
men bakom min polske vans glättighet tyckte jag mig
stundom skymta en sorgbundenhet, en grämelse, som
hållit på att bli resignation, men stannat på halva vä»
gen. Slutligen, nlr vi anträdde hemvägen, kunde jag
ej längre behärska mig, utan sade: Gamle gosse, det
är bestämt något som trycker dig — något annat än
förlusten av Marya. Vill du inte tala rent ut?
— Hm, svarade Bolesch, man böljar att bli gam«
mal och utsliten. Jag är femtiofyra år, i snart fyrtio år
har jag slitit och strävat som fabriksarbetare, och då
åldras man raskt Och så har man ju sina äktenskap*
liga plikter att uppfylla, det tar också på krafterna.
Det är för resten märkvärdigt med väderlekens in«
flytande på — hm — hur skall jag säga, det äkten*
skapliga livet När det är varmt och vackert väder,
känner jag mig ännu som en ung man, men i regn»
väder är jag alldeles som en gubbe. Har du också
märkt det — nå du är ju ännu unga karlen.
— Hur blev du bekant med din nuvarande fru?
tog jag upp.
Bolesch mörknade en smula:
— Det skedde ute på kyrkogården. Hon är änka
och hennes man ligger begraven strax bredvid Maryas
grav. Där satt hon jämt och ständigt och så små»
ningom blevo vi bekanta, och så, — ja där ute mellan
gravame blir man så lätt känslofull, och när hon så
föreslog, att vi två skulle vandra samma väg för åter»
stoden av livet, så gick jag med — så att säga på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
