Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
texternas trovärdighet. Även Kristus själv utsättes för
en mycket hårdhänd kritik; vad som möjligen kan
finnas av förnuft i hans tal, är lånat från filosoferna,
allt det andra är villfarelse och bedrägeri. Apostlarna
äro bedragna bedragare; tron på uppståndelsen grun«
dar sig på ett förryckt fruntimmers utsago, hela den
kristna försynstron är en oförskämdhet emot gudomen
— en kör av grodor, som sitta i en pöl och kväka:
»För vår skull är världen skapad».
•
En vida djupare och mera komplicerad natur än
Celsus möter oss hundra år senare i den romerska
filosofen Porphyrius, en lärjunge till nyplatonismens
grundläggare Plotinus. Celsus kämpar för den gamla
religionen huvudsakligen därför att dess upprätthål«
lande är nödvändigt för den romerska statens bestånd
och hyllar för egen del en världsåskådning, som
skiftar i många olika farger; Porphyrius är en djup
tänkare och en glänsande kritiker, vars verksamhet
påtagligen har gjort ett djupt intryck på motståndarna:
den helige Augustinus kallar honom »en ädel och
mycket skarpsynt filosof, ehuru kristendomens bitt«
raste fiende», medan kyrkofadern Hieronymus hedrar
honom med epiteten »dåre, hädare, galning, bakdan«
tare, rabiat hund» o. s. v.
Det är icke svårt att förstå den avsky, varmed
Porphyrius, den högt bildade nyplatonikern, måste
betrakta den kristna världsåskådningen. För nyplaton»
ismen är det högsta väsendet (urväsendet) något full«
komligt ofattbart, som icke kan tänkas, ännu mindre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
