Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
namnas med ord, eftersom det är varken tanke, vilja
eller liv, utan något högre än allt detta. Men lik«
som elden utsänder värme och snön köld och blom«
moma dofter, så är denna värld, vari vi leva, en ut*
strålning eller ett utflöde (emanation) av det eviga
och fullkomliga urväsendet. Den högsta emanationen
och den klaraste reflexen av urväsendet är den for«
nuftiga idévärlden, den lägsta emanationen, d. v. s.
det utflöde, som längst avlägsnat sig från den eviga
urkällan, är materien, vilken tillika är det onda, och
människosjälen är ett dubbelväsen, som är bundet i
fångenskap under materien, men vars rätta hem är
idéernas värld. Människans mål blir då att genom
försakelse och andra dygder småningom söka befria
sig ur matenens herravälde och under många olika
stadier slutligen nå tillbaka till sitt ursprungliga hem,
den rena idévärlden. Och har människosjälen en gång
lyckats återinträda i idévärlden, så uppnår hon slut«
ligen också det sista målet for all strävan, återför«
eningen med urväsendet, i vars sköte hon medvets«
lös sjunker ned och upplöses.
På en anhängare av denna djupa och poetiska
filosofi måste kristendomen med sitt skarpa särskilj«
ande av skapare och skapat, av gud och natur, med
sina paradoxa läror om guds människoblivande och
världsundergång och uppståndelse göra ett barbariskt
intryck. Men på den tiden, då Porphyrius skrev,
hade kristendomen redan blivit en makt, som med
varje dag blev starkare. Porphyrius, som i åratal dis«
puterat med kristna kyrkolärare och gnostiker i Rom,
drog sig tillbaka till Sicilien, där han i ostörd en«
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
