Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
niskans själ är vigd åt samma oundvikliga undergång
som hennes kropp. Mot denna lag kan ingen veten#
skap uträtta något. Men väl har vetenskapen makt
att till en viss grad förändra dödens natur och där*
med även verka omvandlande på de känslor, varmed
människan betraktar sin förestående hädanfard.
Det förhåller sig nämligen så att vår tids männi»
skor i regeln icke dö en naturlig död, fast vi ofta
tycka så. Enligt gängse språkbruk tala vi om naturlig
död som motsats till den våldsamma döden genom
olyckshändelse eller mord; men redan när det gäller
ett dödsfall genom kolera eller pest, tveka vi att an*
vända ordet naturlig, om vi också obetingat göra det
när det gäller ett frånfalle på grund av lungsot eller
difteri. Och dock är döden i intet av dessa fall na»
turlig, utan föranledd av främmande ingrepp; lung»
sotsbacillen, som dödar kroppen genom de gifter den
avsöndrar, är likaväl en mördare som rövarbanditen
med sin dolk.
Metschnikoff menar nu, att den rädsla för döden,
som alltjämt pinar mänskligheten, beror därpå, att
döden så sällan är naturlig, utan vanligen patologisk,
d. v. s. framkallad genom sjukdomar. I de sällsynta
fall, då livslängden stigit upp till hundra år och där»
utöver utan att själsförmögenheterna ödelagts, har
man kunnat konstatera icke blott frånvaron av all
dödsfruktan, utan också en bestämd längtan efter
döden lika naturlig som behovet av sömn efter en
tids vaka. Metschnikoff anför flera exempel på sådana
mycket gamla, men andligen och fysiskt friska per»
soner, hos vilka kärleken till livet ersatts av vad han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
