Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
VÄNNER I LIV OCH DÖD.
Det var en gång två pojkar, som voro så goda vänner
att de lovade varandra att aldrig skiljas, varken i livet
eller i döden. Den ene dog ung och en tid därefter friade
den andre till en storbondes dotter, fick ja och ordnade
till bröllop. Före vigseln gick brudgummen själv till
kyrkogården till vännens grav. Där knackade han i
marken och ropade vännens namn. Men han kom förstås
inte. Han knackade hårdare och ropade högre, men ingen
kom. Tredje gången dunkade han i marken och skrek så
högt han förmådde att vännen skulle komma, ty han
ville tala med honom. Sent omsider hörde han det krafsa
i jorden och den döde steg upp ur graven.
»Det var väl att du kom äntligen», sade brudgummen.
»Jag har stått här så länge och ropat på dig.»
»Jag var långt härifrån», svarade vännen, »så jag hörde
dig inte riktigt förrän du ropade sista gången.»
»Jaså, men ser du i dag ska jag fira bröllop, och du
minns väl att vi kommit överens om att vara med på
varandras bröllop.»
»Jo, jag minns det», sa den döde, »men du får allt
vänta en stund så att jag hinner snygga mig och göra
mig fin, för sannerligen om jag ser ut så att jag kan gå
på bröllopsfest.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
