Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och slängde i dörrar och portar så det brakade i hela
slottet.
»Hu, vad här luktar kristet manfolk», skrek han så
fort han fått ena huvudet innanför dörren.
»Det händer allt det», sa pojken, »men inte behöver
du väl väsnas så för det», och så högg han alla huvudena
av trollet.
När han det gjort kände han sig så trött, att han måste
vila sig en stund, och så la han sig på sängen vid sidan
av prinsessan och sov till klockan ett följande dag. Då
hörde han åsnan skria på vägen. Den lät så förskräckt
att pojken förstod han måste skynda sig. Han slängde
några droppar av livets vatten på prinsessan, som
vaknade och tackade honom därför att han frälst henne
från trollet. Hur det nu var så sölade de så länge innan
de kommo i väg att djuren vaknade utanför, och när han
satte sig upp på åsnan med prinsessan framför sig,
kastade sig de vilda djuren över dem och ville äta upp
dem. Då sa åsnan att han skulle slänga en skvätt av
dödens vatten på dem och det gjorde han och alla
djuren föllo till marken.
Under vägen hem sa åsnan, att när han nu räddat
prinsessorna så skulle han förstås komma till makt och
härlighet och då skulle han nog glömma bort den
stackars åsnan, så att den skulle komma att krypa på knäna
av svält. Nej, det skulle aldrig ske, mente pojken. När
han kom hem och slängde lite livets vatten på den
sovande prinsessan vaknade hon och alla blevo så
innerligt glada. Den gamla kungen var gladast av dem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
