Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
alla, ty nu hade han fått igen sina döttrar, och pojken
som räddat dem gjorde han till en mäktig man. Den
äldsta dottern skulle gifta sig med Riddar Röd och den
yngsta med Askepilten, det var ju klart det. När bröllopet
stod för dörren i kungsgården stod pojken en dag och
tittade ut genom sitt fönster — det var på vårsidan så
de skulle just släppa ut hästarna på bete — och den
sista som kom ut ur stallet var åsnan, men den var så
utsvulten och eländig, att den hasade sig ut på knäna.
Då blev pojken så ledsen därför att han glömt åsnan, att
han sprang ner till stallet och inte visste hur väl han
ville kräket. Då sa åsnan att det bästa han kunde göra
vore att hugga huvudet av honom. Det ville inte pojken,
men åsnan bad så vackert att han till slut måste göra
det, och i samma minut som huvudet föll i backen bröts
trolldomen och där stod en ung och vacker prins, så
vacker man bara kunde tänka sig. Han fick den andra
prinsessan och så firades bröllop så det hördes över
sju kungariken.
Så byggde de bo,
så lappade de sko,
så fingo de små prinsar
i långan rad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
