Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TUPPEN OCH RÄVEN.
Det var en gång en tupp, som stod på en gödselhög
och gol och flaxade med vingarna. Då kom räven på
besök.
»God dag», sa räven. »Jag hör nu att du gal, men
jag skulle vilja veta om du kan stå på ett ben och gala
och blunda, som far din kunde», sa Mickel.
»Det kan jag visst det», gol tuppen och ställde sig
på ett ben, men han blundade bara med det ena ögat.
När han lyckats med det konststycket hoverade han sig
fasligt och slog med vingarna, som om han gjort något
riktigt storståtligt.
»Det var vackert», sa räven, »det lät precis lika vackert
som när prästen mässar i kyrkan. Men månntro om du
också kan stå på ett ben och gala och blunda med
båda ögonen på en gång? Det tror jag knappt du kan»,
sa räven. »Nej, far din han var allt ett strå vassare, han.»
»Hå bevars, det kan allt jag med», tyckte tuppen, och
ställde sig på ett ben och blundade med båda ögonen.
Huj, vad räven var kvick med att kasta sig över tuppen.
Han tog honom över nacken och slängde upp honom på
sin rygg, så han aldrig hann gala slut, innan det bar
i väg till skogs så fort räven kunde springa.
När de hunnit fram till en gammal gran slängde räven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
