Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Ja», sa hon, »i min fars slott såg jag klarare och i
min mors famn satt jag skönare.»
»Jag hör att du inte är den rätta», sade björnen, och
så jagade han hem henne igen.
Den tredje torsdagen kom han åter. Då slogs han ändå
värre än de båda andra gångerna, och eftersom kungen
inte ville att han skulle slå ihjäl hela hans krigshär, så
gav han björnen den yngsta dottern i Guds namn.
Isbjörnen tog prinsessan och gnodde i väg både länge och
väl och till slut frågade han henne som han frågat de
båda andra om hon sett klarare eller suttit skönare förr.
»Nej, aldrig», sa hon.
«Ja, du är den rätta», sa han då
De kommo till ett slott som var så ståtligt att kungens
slott var bara en fattigkoja i jämförelse med detta. Här
skulle hon leva och bo och hon behövde inte göra
någonting annat än att se efter att elden aldrig slocknade.
Björnen var borta om dagen, men om natten var han
hos henne, och då var han en människa. I tre år var
allting gott och väl. För varje år fick hon ett barn, och
det tog han och for bort med så fort det kommit till
världen. Då blev hon allt sorgsnare och sorgsnare och
bad att få resa hem och hälsa på sina föräldrar ett
litet tag. Jo, det skulle hon få göra, men först måste
hon lova att lyda fadern men aldrig göra vad modern
sa. Alltså kom hon hem igen och när hon blev ensam
med föräldrarna berättade hon hur hon hade det.
Modern ville då ge henne ljus med sig, så att hon om natten
kunde tända det för att få se hur mannen såg ut. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
