Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fadern sa att det skulle hon inte göra, ty det var säkert
till skada och ej till gagn.
Men hur det nu var så fick hon ljusbiten med sig när
hon reste. Det första hon gjorde när mannen somnat
var att hon tände ljuset och lyste på honom. Han var
så vacker att hon aldrig kunde se sig mätt på honom,
men bäst som det var droppade en het talgdroppe från
ljuset på hans panna så att han vaknade.
»Vad har du gjort?» sa han. »Nu har du gjort oss
olyckliga båda två. Om du bara hållit ut en månad till
så hade jag varit räddad, ty en trollpacka har förhäxat
mig så att jag måste vara isbjörn om dagen. Men nu
är det ute med oss, nu måste jag fara till kärringen
och gifta mig med henne.
Prinsessan grät och bad, men han måste resa, och han
ville resa. Då frågade hon om hon inte kunde få följa
med. Nej, det gick inte alls, sa han, men när han
lämnade slottet i björnhamnen tog hon ett stadigt tag
i raggen, hoppade upp på hans rygg och höll sig kvar
där. Så bar det i väg över stenrös och berg, genom
skogar och snår så att kläderna sletos av henne och
hon blev så dödstrött att hon släppte taget och sedan
visste hon inte vad som hände. När hon vaknade låg
hon i en stor skog. Hon började springa framåt fastän
hon inte visste vart hon sprang. Sent omsider kom hon
till en stuga där det fanns en gammal gumma och en
liten vacker flicka. Prinsessan frågade om de sett till
isbjörnen Kung Valemon.
»Ja, han for här förbi tidigt i morse», svarade de, »men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
