Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mycket jag kan med tillredelserna. Du får ta den här
lintråden med dig, och när du kommer upp ska du
inte se dig om utan bara gå raka vägen hem, och under
vägen ska du inte säga något annat än: Kort fram och
långt bak», och så gav hon honom lintråden att hålla i
handen.
»Gudskelov», sa pojken när han kom upp, »dit ska
jag väl aldrig komma mera.» ”
Tråden höll han i alla fall i handen och han sjöng och
gastade som vanligt och fastän han inte längre tänkte
på råttan i hålet så sjöng han: Kort fram och långt bak,
kort fram och långt bak, för det hade redan blivit en
vana.
Men när han kom till stugan och råkade vända sig om
fick han se något som kom honom att gnugga sig i
ögonen. Bakom honom på marken låg många, många
hundra alnar bländande vit linneväv, så fin att inte dem
skickligaste väverska skulle ha kunnat få den finare.
»Mor, mor, kom ut, kom ut», skrek han.
Gumman kom sättandes och frågade vad som stod
på. När hon såg väven som låg på marken så långt hon
kunde se, och längre ändå, trodde hon inte sina ögon,
utan, pojken måste berätta hur det förhöll sig. Men när
hon hört hela historien och känt den fina väven mellan
sina fingrar blev hon så glad att hon började dansa och
sjunga, hon med.
Sedan klippte hon sönder väven och sydde skjortor
till både pojken och sig själv och vad som inte gick
åt sålde hon i stan och fick mycket pengar för. Och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
