Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Vi ha ju sagt dig, att hon ska få mjölnarpojken där
nere», sa stjärntydarna.
»Ja, det är nog gott och väl», sa Per Krämare, »men
honom har det nu gått galet med, så han är död. Och
kunde jag få veta vem dotter min ska ha till man, så
skulle jag gärna ge tvåhundra daler.»
Stjärntydarna sågo på stjärnorna igen, men så blevo
de onda och sa: »Hon ska i alla fall ha den där
mjölnarpojken du satte ut i älven och ville ta livet av, för han
lever ännu och är i den kvarnen som ligger nedanför
din gård. Per Krämare gav dem tvåhundra daler för
spådomen och undrade om det inte fanns någon råd att
bli av med den där mjölnarpojken.
Det första Per Krämare gjorde när han kom hem var
att fara ned till kvarnen. Då var gossen så stor, att han
hade gått fram, och han gick i kvarnen och hjälpte till.
En vacker gosse hade han blivit.
»Kunde du inte låta mig få den där pojken», sa Per
Krämare till mjölnaren.
»Nej, det kan jag inte», svarade han, »jag har fostrat
upp honom som min egen, och han har artat sig väl, så
nu kan jag ha hjälp och nytta av honom i kvarnen, för
själv börjar jag bli gammal och skröplig.»
»Ja, det gör jag med», sa Per Krämare, »och därför
ville jag gärna ha en som kunde hjälpa mig att handla.
Vill du låta mig få honom, skall jag ge dig sexhundra
daler. Då kunde du köpa dig en gård och leva i ro och
fred på gamla dagar.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
