Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
MUMLE GÅSÄGG.
Det var en gång fem kärringar, som gingo på en åker
och skuro säd. Ingen av dem hade några barn, men alla
fem önskade sig ett. Rätt som det var fingo de se ett
orimligt stort gåsägg, ja, det var nästan så stort som
ett manshuvud.
»Det är mitt, för jag såg det först», sa den ena.
»Jag såg det på samma gång som du», skrek den andra.
»Ta mig rackarn om inte ägget är mitt, för jag såg
det först», gormade den tredje. Och alla fem började
slåss om ägget så de röko i luven på varandra.
Till sist kommo de överens om att de skulle äga ägget
tillsammans alla fem, och de skulle lägga sig att ruva på
ägget precis som gåsen gör, så skulle de kanske kunna
kläcka ut gässlingen, menade de. Den första låg på ägget
i åtta dar och latade sig och mojade sig och gjorde ingen
nytta, utan de andra fingo arbeta för henne också. Men
efter en vecka blev en av kärringarna ovettig.
»Du kom inte ut ur ägget innan du kunde pipa, du heller»,
fick hon till svar när hon ojade sig över den ruvandes
lättja. »Men jag tror sannerligen att det är folk i ägget,
och inte fä, för jag tycker jag hör att det mumlar något
om sill och välling och gröt och mjölk. Nu kan du ruva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
