Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ett slag så ska jag skaffa mat, så får vi se om du tycker
mera om det», sa hon.
När den femte kärringen legat på ägget i åtta dar hon
med, så hörde de tydligt att det fanns en barnunge i
ägget, som skrek på sill och välling och gröt och mjölk.
Hon petade ett hål på ägget, och mycket riktigt kom det
en barnunge ur ägget i stället för en gässling, och ful
som stryk var han, med stort huvud och liten kropp, och
det första han sa när han såg dagens ljus så var det:
»Ge mig sill och välling och gröt och mjölk.» Kärringarna
döpte honom till Mumle Gåsägg.
Fastän han var så ful så tyckte alla kärringarna om
honom genast han kom, men det dröjde inte länge innan
ungen hotade att äta dem alla ur huset. När de kokade
sig en kastrull full med gröt eller välling, i tro att det
skulle räcka till dem alla sex, så åt pojkbytingen upp
alltsammans ensam. Då ville de inte längre veta av
honom. Den ena sa att hon inte fått äta sig mätt en
enda gång sedan ungen kröp ur äggskalet, och när Mumle
hörde att alla de andra voro av samma mening, så sa han
att det nog var bäst han lämnade dem och gav sig ut
på egen hand. Ville de inte veta av honom så inte skulle
de inbilla sig att han ville veta av dem, sa han, och så
gick han sin väg.
Sent omsider kom han till en bondgård som låg i ett
stort stenröse, där frågade han efter tjänst. Bonden
behövde en arbetare, och så satte han Mumle till att bära
sten ur åkern. Mumle han bar stenar som voro så stora
och tunga, att det hade behövts många hästar till att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
