Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Allmänna byggnadsreglor eller korta anvisningar ur byggnadsläran tillhörande landtmannabyggnader - Timmermansarbete - Trossningar - Takstolar och taksprång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och ställas på 12 fots afstand under 6 tum 8,5 tum grofva
bär- eller underlagsbjelkar. Bär- och tvärbjelkar i lador af
samma styrka kunna ställas på 12, 14 å 16 fots afstand i
fyrkant med en stolpe under hvarje kors. Tvärbjelkar å
sädesmagasiner af 5 tums 7 tums groftek läggas en på livar
4:de fot då underlagen äro 6 tum 8,5 tum tjocka och 6 tums
stolpar stå 12 fot ifrån hvarandra i qvadratform. Stolpar i
väggar af skift och resvirke med bräder ställas en på hvarje
sida om fönstren och i alla hörn, samt i öfrigt under
tvärbjelkar och längdbjelkar, så att man får allt i rad.
Afstån-den emellan sådane väggstolpar kunna efter virkets grodek
beräknas till högst 12 fot med 6 tum tjocka stolpar*).
Alla afstånden äro angifna ifrån midt till midt, och
bjelkmåtten beräknade för hvilken belastning af spannmål, hö
och halm, som i vanliga fall kan komma i fråga, förutsatt att
arbetet göres godt och bjelkarne äro qvistrena och torra.
Genom att utgå ifrån 4 fots måttet emellan tvär bjelkarne,
6, 8 ä 12 fots måttet emellan stolparne, och 4, 6, 8, 10 å
12 fots måttet emellan takstolarne, får man tillfälle att ordna
det hela så, att alltid en takstol kommer att stå midt öfver
en tvärbjelke, och en stolpe under hvarannan, hvar tredje
eller hvar fjerde takstol. En sådan regelmessig indelning
gif-ver, utom prydlighet, äfven en enkelhet, som i hög grad
underlättar arbetets utförande. Genom motsvarigheten uppkommer
äfven lätthet att anbringa sträfvorna, hvilket icke blir
förhållandet om bjelkarne ej ligga midt öfver stolparne. Detta allt
är visserligen en mycket simpel och naturlig sak, men icke
desto mindre hafva vi sett mången landtbyggmästare, hvilken,
sedan hans resvirkesbyggnad blifvit uppförd, varit i
förlägenhet hur han skulle sträfva den. Ar indelningen väl
ordnad och ihopkommen, behöfver man mycket mindre antal
sträf-vor och stöd, och ofta har man nog af motsvarande
småsträf-vor upptill, hvilka äro mindre hinderliga, men medföra nyttan
att kunna stödja en klenare bjelke. På sädesmagasiner och
fähus, som sakna mellanväggar, vinnes en så betydlig styrka
emot öfverhalning genom att omsorgsfullt sammandrifva och
spika mellantaken, att annan sträfning i de flesta fäll är
obeköflig, om bräderna äro fästa och fullkomligt torra, samt
byggnaden ej allt för lång.
Till golf i boningsrum användas vanligen 2 verktums plank,
hvilka drifvas väl tillsammans och spikas i bjelkarne med spikar
hvars hufvuden äro tillplattade. Den för värmens bibehållande
så nödvändiga s. k. trossfyllningen, som upplägges på korta
bräder, hvilka hvila på å bjelkarne spikade ribbor, bör helst utgöras
af ett tätskift tunnt tegel eller 2 tum tjockt lager af lerbruk,
hvaruppå utbredes kalkgrus. Sågspån kan äfven, under
förutsättning att den är fullkomligt torr, användas istället för
kalkgrus, som lätt anfräter träet. På bjelkarnes undre sida spikas en
beklädnad af 1 verktums bräder, som bildar tak i våningen
under. För nedersta
bjelk-laget är naturligtvis denna
beklädnad eller s. k.
takpanel öfverflödig. Fig. 81
visar i tvärgenomskärning
•ett bjelklag med
golfbrä-der, trossning och
underpanel. Fig. 82 framställer
ett bjelklag med underifrån
synliga kelade bjelkar. Trossfyllningen, som till minskande
af eldfära och utestängande af råttor äfven kan bestå af ett
hvarf liggande murad t tegel, hvilar på ett i bjelkarne
inhugget hak.
*) Alla mått i (letta arbete äro, då annat ej särskildt anmärkes,
deci-malmått.
Takstolar och taksprång.
Goda tak äro af största värde och svårare att
åstadkomma, än den oerfarne synes tro. Taket är mer än någon
annan byggnadsdel utsatt för luftens, stormens och
nederbördens förstörelser, och som alla fasta kroppar utvidgas af
värme och vid afkylning äter sammandragas, så vill gerna,
isynnerhet hos en del täckningsämuen, blott genom denna
rubbning uppkomma åtskilliga otätheter, hvilka, om oek små,
dock alltid gifva sig tillkänna vid störtregn eller yrväder.
Man måste således åt taket egna stor omsorg, så att det i
möjligaste mån skall erhålla de egenskaper af lätthet för
vattnets afförande, täthet, styrka mot storm och snötyngd,
utan hvilka byggnaden i sin helhet är att anse som förfelad.
Som bekant är utgöres hufvuddelarne till ett tak af det
yttre teckningsämnet. samt takstolarne eller de delar, som
tjena till att uppbära detsamma. Takets yttre form och
lutning kan vara mycket olika. De enklaste och allmännaste
samt för våra landtmannabyggnader mest brukliga formerna
äro de med fäll åt en, två eller fyra sidor. Lutningen
bestämmes lmfvudsakligen af det täckningsämne man vill
använda.
Takstolarne, hvilka kunna byggas pä många sätt, böra
alltid vara så enkla, som under iakttaggande af nödig styrka
är möjligt, och oviikorligen sammanhuggas och uppbäras
på det sätt, att de ej spänna eller skjuta på de väggar, som
uppbära dem, utan endast utöfva lodrätt tryck. På landet ser
man ofta till och med å nybyggda hus, utskjutande väggar,
svigtande bjelkar och insjunkna tak, allt uppkommet till följe
af felaktiga takstols-konstruktioner. Hvarje takstol till tak
med två fall utgöres af tvenne mot hvarandra lutande sparrar
eller s. k. takben, samt de delar som förena och uppbära
dem, hvilka åter kunna vara, mycket olika anordnade. Den
enklaste formen för en takstol till byggnader med högst ringa
bredd är den i fig. 1 å tafl. A framställda. Taksparrarne
äro här intappade uti den oskarfvade takbjelken, som
sålunda upptar spänningen eller skjutningen, under det att
väggarne blott få lodräti tryck. Ar spännvidden större måste
inre stöd för sparrarne tillkomma, hvilket enklast
åstadkom-mes med en s. k. handbjelke såsom fig. 2 visar. Okas
spännvidden ytterligare, så kan handbjelken understödjas såsom
tig. 3 angifver, under förutsättning att den hela bottenbjclkcn
har stöd af mellanvägg. För mindre byggnader lemna dock
dessa takstolsanordningar ringa vindsutrymme, hvarföre man
oftast timrar upp några hvarf ofvan vindsbjelken, samt låter
taksparrarne, utom stödet af ytterväggarne, hvila, dels på
grofva, af ständare öfver mellanvägg understödda, äsor (se
fig. 4), dels sammanbinder dem med en handbjelke (se fig.
5), hvilken, om så anses beköfligt, likaledes uppbäres af äsor,
understödda öfver mellanvägg af ständare, se prickningen å
lig. 5 samt fig. 6 och 7, vid hvilken sednare hvarje sparre
har 3 stödpunkter. Alla de nu framställda takstolarne
erfordra i mer eller mindre grad inre stöd emellan
ytterväggarne. Der sådant utan olägenhet och med tillräcklig styrka
for det hela låter anordna sig, äro dessa takstolar således
användbara, men der det gäller att vid större spännvidder
göra sig oberoende af inre stöd, är man hänvisad att på
annat sätt understödja taksparrarne. Den konstruktion, som
enklast och bäst motsvarar dessa fordringar, och som med
fördel låter tillämpa sig för ganska stora spännvidder, är i
fig. 8 framställd. Denna takstol, som hufvndsakligen stöder
på bjelklaget utöfvar dock till följe af sina
triangelförbindningar blott lodrätt tryck. Vid mycket stora byggnader,
hvarest genomgående inre stöd äro att påräkna, såsom vid
ladugårdar och lador, kan denna takstol äfven med fördel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
