Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Allmänna byggnadsreglor eller korta anvisningar ur byggnadsläran tillhörande landtmannabyggnader - Murarearheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dra byggnader, vid hvilkas utförande man ofta kan göra en
besparing i murtjockleken genom att anordna sådana
förstärkningspelare.
Vid uppförandet af tegelbyggnader är nödvändigt att hela
byggnadens murverk så mycket som möjligt samtidigt stiger
i höjden, så att grunden alltid erhåller jernn fördelning af
lasten. Under arbetet måste man ofta afväga murarne och
efterse att hvarje skikt erhåller sitt vågräta läge rundt
omkring hela byggnaden, likaså genom ofta upprepad lodning
förvissa sig om väggarnes fullkomligt lodräta ställning,
hvilket sednare är så mycket angelägnare, ju högre upp
man kommer med muren. Till rättelse för murningen
uppföras hörnen några skift förut efter uppställda måttkäppar,
å hvilka fogarnes indelning är utsatt. En vid murningen
vigtig omständighet, som dock så ofta förbises, är att stenen
före inläggandet i bruk väl rengöres från damm samt fuktas
med vatten, emedan i annat fall murbrukets bindekraft
betydligt förlorar.
Hvalfbåge kallas hvarje murad öfvertäckning öfver en
muröppning. Till dessa böra i de flesta fall användas i
kilform huggna eller formade stenar, så att hvarje fog får
sin riktning till hvalfbågens eller hvalfliniens medelpunkt.
Hvalflinie kallas den kroklinie, hvarefter hvalfvet bildas; de
murar, hvarå hvalfvet hvilar, kallas vederlag, och afståndet
emellan dessa kallas spännvidd.
De vanligaste formerna på hvalfbågar till fönster- och
dörröppningar äro halfcirhelformen, den förtryckta eller låga
cirkelbågformen samt den ralca formen. Till
landtmanna-byggnader, hvarvid man hufvudsakligen måste fästa sig vid
kostnaden, begagnas företrädesvis de båda sistnämnda båg
formerna, den raka egentligen öfver små dörrar och fönster.
Vederlagsmurarnes tjocklek är hufvudsakligen beroende
af deras höjd, samt af vigten och spänningen af hvalfvet,
hvilken åter beror af hvalfvets spännvidd, form, förband och
’belastning. För vanliga fäll kan man använda den praktiska
regeln att indela hvalfbågen i tredjedelar och, på sätt
närstående figg. 85 och 86 visa, finna vederlagsmurens tjocklek.
En förtryckt hvalfbåge till en logport af 10 fots bredd
behöfver ej stiga högre än 12 å 13 tum för att bära den
öfver-liggande muren, såvida porten ej står allt för nära ett hörn.
Raka hvalf utan synnerlig belastning, men med starka
vederlag, kunna slås med en spännvidd af ända till 6 fot.
Till två- och tredubbla fönster med mellanpelare (i tjocka
granitmurar med tegelinfattningar) kan man först slå ett hvalf
utåt för hvarje fönster, och sedan ett hvalf inåt gemensamt
för alla fönstren, såsom närstående figurer 87 och 88 visa.
a äro platta fält på insidorna.
För helt små bågar, utan synnerlig belastning, kan man
taga blott 1 stens tjocklek. För större, belastade bågar bör
man dock aldrig taga mindre än l sten. Har bågen öfver 6
fots spännvidd bör man ytterligare öka med i sten och upp-
går den till öfver 10 löt så bör 2 stens tjocklek användas.
Allt om hvalfven äro mycket förtryckta och således svagare.
För att gifva gråstensmurar ett lättare utseende kan man
slå tegelkvalfven smala eller tunna utåt och vid 5 tums djup
sedan återtaga den nödiga tjockleken. Den ojemnhet, som
härigenom uppkommer vid murningen, hjclpes lätt med den
öfverliggande gråstenen.
Vid murningen af hvalf är af största vigt att iakttaga att
hvalfvets fogar komma vinkelrätt mot båglinien; att slagningen
af begge hvalfbenen sker likformigt; att slutstenen så inpassas,
att den sitter trångt; att fogarne göras tunna; att murbruket
är godt och bindande samt att hvalfbågen alltefter dess
tilltagande i höjd påmuras mot vederlaget. Allraminst vid
hvalf-slagning får man uraktlåta stenarnes rengöring ifrån damm,
samt deras fuktande med vatten.
Vid större listverk låter man tegelstenarne utspringa och
iakttager noga förband och belastning, så att de bära sig;
mindre lister drager man upp i murbruket. Man låter
stundom äfven byggnadens hörn, dörr- och fönsteromfattningar
utspringa ett par tum för att bilda en ornering. Alla sådane
framsprång, äfvensom nedre delarne i alla fönster och portar,
böra vara af synnerligen hårdbrändt tegel, så att de ej
förstöras af fuktighet och frost.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
