Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Allmänna byggnadsreglor eller korta anvisningar ur byggnadsläran tillhörande landtmannabyggnader - Ljus- och luftvexling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Inströmningskanalen kan anbringas på inånga sätt. Den
kortaste vägen från den yttre luften är den bästa. Enklast
är att leda den genom trossbottnen emellan 2:ne bjelkar,
livarvid man dock till förekommande af eldfara bar att
iakttaga, att den vid öfvergången in i eldstaden förfärdigas af
plåt eller sten. Kanalens vidd bör ej tagas mindre än (i tum
i fyrkant. Antingen vid inre eller yttre mynningen bör den
vara försedd med ventil för afstängning af luftströmmen, för
de fall då vinden verkar direkt på den yttre mynningen och
drifver luften in genom densamma.
Det är redan påpekadt, att utströmningskanalens mynning
bör vara belägen vid golfvet samt på det ställe, hvarest största
afkylningen eger rum, hvilket naturligtvis är invid ytterväggen
midt emot eldstaden. Huru man bör föra kanalen till
skor-stenspipan är beroende af omständigheterna; i allmänhet kan
den ledas antingen bakom fotpanelet eller i trossbottnen.
Men om svårigheter härför möta kan man, hvilket också är
det billigaste och i allmänhet tillräckligt verksamt, anbringa
utströmningsöppningen tätt intill eldstaden eller till och med
i sjelfva eldstadsfoten tätt intill golfvet. Med afseende å
vidden af denna kanal så bör densamma ej öfverstiga
in-strömningskanalens. Öppningen bör förses med en tätt
slutande ventil, som kan öppnas eller slutas mer eller mindre
eller alldeles tillstängas, allt efter bekof.
Regleringen af nu beskrifna luftvexlingsapparat fordrar
visserligen någon uppmärksamhet och omtanka, men inskränker
sig’ dock till ganska enkla åtgärder. Med detsamma bränslet
i eldstaden antändes
kommer i hvarje fall, tillfölje
af draget genom
densamma, luftvexlingen i gång,
äfven om
utströmnings-ventilen är stängd.
Huruvida denna bör stängas
eller hållas öppen beror
på den yttre luftens
temperatur; är denna så låg
att man, tills dess att
eldstaden kan afgifva värme
till den inströmmande
kalla luften, vill inskränka
på dennas mängd, så
hålles ventilen stängd. När
elden är utbränd och
spjellet stänges, öppnas
ventilen mer eller mindre,
allteftersom den
inströmmande luften erhåller en
lägre eller högre
värme-grad vid dess gång
genom luftkanalen i
eldstaden, hvilket lätt kan
undersökas. Har den
inströmmande luften
uppnått en högre värmegrad
än den inre, och således
stiger uppåt taket, så
öppnas ventilen till sin fulla
vidd, för att så fort som
möjligt bringa den uppvärmda rena luften ned till rummets
lägre delar. Värmegraden tilltager emellertid hastigt, da,
allteftersom värmen genomtränger eldstaden, alltmer värme
afgifves till den genomströmmande luften. Erfarenheten skall
snart lära att afpassa eldningen efter behofvet i förhållande
till den yttre luftens temperatur.
Fid.9!.
Fig. 92.
Men efter en längre eller kortare tids förlopp är
eldstadens värme förbrukad, så att den inströmmande luften icke
längre erhåller den önskade värmegraden. När detta inträffar,
så stänges ventilen mer eller mindre för att inskränka
inströmningens hastighet och derigenom åstadkomma en
starkare uppvärmning af luften vid dess långsammare gång genom
eldstaden — eller ventilen tillsintes helt och hållet i det man
öppnar spjell och kakelugnsdörrar och tänder ny eld, livarvid
sjelfva eldstaden åter tjenar som utströmningskanal. Alldeles
på samma sätt förhåller man sig, när under vintrens lopp
en betydlig sänkning af den yttre luftens värmegrad gör det
nödvändigt, att tilldela den inströmmande luften en större
mängd värme än förut, för att erhålla en passande
uppvärmning. Hvarje sådan förändring gifver sig mycket snart
tillkänna, men kan lika snart motverkas.
Såsom uänuult är hafva på de grunder, som i
ofvanstå-ende närmare blifvit framlagda, olika detalj anordningar tid
efter annan framkommit, hvilka i allmänhet oväsendtligt afvjka
från hvarandra. Ehuru ej mera dermed kan vinnas än
någon ledning för föreställningen med afseende å
hufvudpunk-terna, så vilja vi innan vi afsluta detta ämne framställa
närstående figurer, hvilka visa en fördelaktigt vitsordad
luftvcxlings-anordning af Herr Intendenten Malm, och hvilken anordning
i lmfvudsak är lika med den nyss beskrifna, hvarföre figurerna
äfven till stor del kunna tjena till förtydligande af denna.
Fig. 91. A boningsrum; B kakelugn; a inledningsrör,
förlagdt i muren och med mynningen i plan med ytterväggens
utsida. Detta rör
förgrenar sig i kakelugnsfoten
, , och öfvergår i brända ler-
rör eller oek ihopfalsade
rör af förtennt jernbleck,
inmurade till antal och
läge, allt efter som
kakelugnens storlek och form
medgifver. «’ mynningar
af dessa rör,genom hvilka
frisk luft inströmmar. Vid
v kan man anbringa cn
ventil, b afledningsrorets
mynning ofvcin golfvet; e
vanligt spjell; f stället,
hvarest röret från b
(bil-dadt endast medelst
murverk) ofvanom spjellet
öfvergår i
förbindnings-röret, hvilket som vanligt
är af/ jernplåt och leder
till skorstenspipan V.
Stänges afledningsrorets
mynning b medelst der
anbringad lucka eller ock
dubbelt skjutgaller, och
ventilen v öppnas, så
nedtränger luft vid c (hål i
golfvet, anbringade pä
lämpliga ställen) och
öfvergår i den under golfvet
belägna
afledningsmyn-ningen c’, samt fortsätter och bortgår genom b’, d. ä.
skor-stenspipan. Vid eldningstillfället stänges v’ och luckan vid b
för att ej få drag derifrån; men så snart spjellet är skjutet,
öppnas ventilen eller ock luckan, för att först återigen
tillslutas vid nästa eldning.
a,_ f- –
cf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
