- Project Runeberg -  Landtmannabyggnader : hufvudsakligen för mindre jordbruk /
33

(1868) [MARC] Author: Charles Emil Löfvenskiöld - Tema: Architecture and Construction
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Allmänna byggnadsreglor eller korta anvisningar ur byggnadsläran tillhörande landtmannabyggnader - Prydnader - Skyddande bestrykningar och affärgningar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

som tillkännagifver hvad slags byggnad man har för sig. Så
t. ex. kan man för stallet och fähuset uppsätta ett par
hvarandra frånvända utskurne häst- eller kohufvuden, på fårhuset
kanske ett litet lam, på sädesladan ett par korslagda räffsor
eller skäror, på smedjan ett par hammare, på slöjdboden ett
par bilor, på infanteri eller kavalleritorpen deras korslagda
vapen (bajonetter och sablar) och på trädgårdshuset blommor
och bladverk. Sådane små sinnebilder kosta endast ett par
dagsverken med sticksågen, och underhållas de med
oljemålning stå de emot förgängelsen i flera år.

Mycken prydlighet, trefnad och smak kan framkallas
genom byggnadens affärgning eller målning. Hvad slags färg
man än må välja anse vi dock aldrig någon kunna uppväga
byggnadsämnets egen naturliga färgton. Vi förorda derföre
på det högsta fogstrukne stenfötter, skorstenar, tegel- och
gråstenshus, hvilka alltid se snygga och lifliga ut, samt äro
dessutom uthålligare och billigare. De fogade murarne äro
ej så lätt sönderstötte och hafva äfven den fördelen att
betinga större omsorg vid utförandet. Sjelfva trähusets egna
naturliga färg med sina synliga växtränder och qvistar, vore,
om den alltid kunde bibehållas, onekligen den vackraste.
Den genomskinliga fernissan är derföre. att föredraga framför
allt annat skydd emot tidens åverkan. Hvarest oljefärg och
vattenfärg begagnas vore det väl om man deruti ville söka
åtminstone allt det vackra, som kan fås utan ökade
kostnader, hvarmed vi mena att färgen borde väljas ljusare och
gladare än vanligt är. Vi vilja derföre föreslå att de flesta
byggnader anstrykas med ytterst ljusgrå eller gråblå eller
ytterst ljusgul eller röd färg samt att alla ornamenter, eller
med ett ord allt som står fram, målas i perlfårg eller nästan
hvitt. All ornering skall höjas och ej intryckas i väggen,
hvilket sednare blir fallet om orneringen göres dyster och
mörk. Takprydnaderna, taksprånget och vindskiden målas
vackrast i perlfårg eller hvitt äfven å gråstenshus, samt
por-tarne i ljus ekfärg. Ladugårdshusens väggar och dörrar får
man naturligtvis hålla i en mörkare ton. Myckert vackert
kan åstadkommas genom små skugglinier eller ränder, eller
ornamenter i samma, men mörkare färg än grundfärgen.

Att de byggnadsanordningar vi här upptagit kunna
om-vexla i oändlighet, är lika naturligt, som att det, genom
de tillgångar, som stå eftertanken till buds, kan blifva möjligt
att framkalla en mängd prydnader, utan någon synnerlig
kostnad. Man må dock gifva byggnaden den mest fulländade
formskönhet, så skall dock alltid, utan en städad omgifning,
med väl ordnade gräsmattor och gångar, blommor, buskar
och träd, samt framför allt detta klara, återspeglande vatten,
som gifver landskapet så mycket behag, byggnadsorneringen
blifva fattig, och landtgården i prydnadsväg sakna sin högsta
fulländning.

*


Skyddande anstrykningar och affärgningar.

——



För att pryda byggnaderna och skydda trä och jern
emot tidens och fuktighetens förstörelser, begagnar man
hvarjehanda anstrykningar, dels med oljefärg i alla
skiftningar, dels med genomskinlig linoljefernissa utan all
färgblandning, som tillåter träet att så vackert visa sina qvistar och
fibrer (växtränder), dels upphettad trätjära, hvars värme
vid påstrykningen underhålles med varma stenar, då tjäran
blifver mera tunnflytande och bättre intränger i träet.
Beck-olja eller till beck ihopkokad tjära användes också till
anstrykning af trävirke i fria luften, likaså den starkt luktande
stenkolstjäran, hvilken liksom beckoljan äfven skyddar emot
mask, och anses bäst om den till hälften blandas med
trä-tjäran; vidare rödfärg med sillake och tjära, asfalfbecli,
kreo-sotfernissa, vattenglas, indränlcning eller inpregnering med
koppar vitriol o. s. v.

Takspånens nedre ändar doppar man uti kokande
vitriol-lösning, då den på samma gång blifver mindre antändbar.
Takspån bevaras också emot hastigare förruttnelse genom att
helt enkelt kastas i gödselvattnet. Lera, kolning, näfver,
sten-kolstjära, kreosotolja skydda i murar inlagde bjelkändar ocli
i jorden nedslagne pålar, på hvilka rötan alltid är starkast
i jordbrynet. Trävirke, ständigt omgifvet af fuktig lera, eller
af vatten blir oförändradt i hundradetals år.

Till anstrykning af jernplåttak begagnas linoljefernissa,
försatt med kimrök eller finrifven blyerte, och till papperstak
lin, ren tjära (finntjära), som kokas 4 ä 5 timmar och
inblandas med slammad blyertz och hartz och påstrykes varm.
Till papperstak eller filttak begagnas äfven asfalttjära, som

LöfvensJdöld, Landtmannabyygnade.r. Byggnadslära.

gifver ett svart glänsande öfverdrag. På papptaken strör man
sand omedelbarligen efter tjärstrykningen.

Utom ofvanupptagne dyrare anstrykningsämnen begagnas
billigare prydnadsfärger, som alldeles icke eller i mindre grad
skydda byggnadernas väggar emot den gnagande tiden. Sådane
äro de vanliga vattenfärgerna, antingen kalkfärgen, hvars
huf-vudmassa består af släckt kalk, utrörd med vatten, eller
limfärgerna, hvars grundmassa är slammad krita, finrifven med
vatten, och utspädd med draglims vatten. Den hvita
kalkfärgen (helst nyss släckt gottlandskalk, som är den hvitaste)
begagnas förnämligast till utvändig anstrykning af putsade
murytor och invändiga gipstak, samt i fattigmans hem äfven
till affärgning af innerväggar, då man gerna försätter den
med söt mjölk eller limvatten, så att den ej smetar ifrån sig
Kalk- och limfärg gifver man hvilken färgton som helst,
genom att tillsätta den bruna eller gula ockran, den svarta
lämröken, den blåa mineralfärgen, den röda dylta-färgen,
det gröna alunslammet eller hvilket billigt färgämne som helst
med undantag af chromfärgerna, som ej duga till kalklärg;
men innan färgerna blandas till kalken måste de upplösas i
vatten och piskas väl med kalkpiskor, eller helst rifvas på
målarehall. Limvattnet får likväl ej vara allt för limstarkt,
emedan färgen då bläddrar af. Till 4 It slammad krita, som
bas (grundsats) tages 12 \ kub.-tum (ett qvarter) limvatten.

Till utvändig bestrykning använder man mjölk i stället
för lim vatten, äfven tillsatser af mjöl, helst finmalet linfrömjöl,
samt mindre delar af olja, hartz, kåda etc. uti hvarjehanda
proportioner. Ju flere delar oljartade ämnen man inblandar

6

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 5 01:49:13 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lcelandtm/0103.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free