- Project Runeberg -  Vitterhetsarbeten af Christoffer Leyoncrona och Israel Holmström /
16

(1862) [MARC] [MARC] Author: Christoffer Leijoncrona, Israel Holmström With: Per Hanselli
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.





— 16 —

När man den första gång, dhet och tillsade migh:
Dig hafver Habor kiär; när jag dhe orden hörde,

Så fant jag att i migh min hela siäl blef gla.
Seen var en stadig strijd uthi mitt bröst och sinne,
Mitt hufvud och förståndh dhe sade städse mig,
Att jag dig och allt ditt skull’ sluta uhr mitt minne,

Dher moot din skichligheet i hiertat roota sig.
Ach, jag som du och sielf, som af mig kunnat märkia,
Hvadh ängzlan, stridh och qvahl uti mitt hierta var,
Och hvad din liufligheet hoos mig har kunnat värkia,

Ty önskar jag mång gångh du måtte blifva qvar,
Seen du då reeste bort, så var jag heelt bedröfva,

Jag tyckte att hvart rum, hvar jag kom, öde stodh.
Jag gich båd uth och inn, mig något var bortröfva,

Jag visste intet hvadh, mitt ängzlefulla modh
Det giöt mång suckar uth, det jag förr aldrig pläga,

All lust var mig förtreet, allt arbete mig svårt.
Dhe undra alla på, men ingen tordes fråga,

Och ingen visste hvad mitt hjerta giorde såårt.
Jag visste det ey sielf, doch fannt jag seent omsijder,
Att när man nämbde dig, så lindra det mitt bröst.
När jag i ängzligheet än ängzlefuller qvijder,

Att tänkia då på dig, dhet är min enda tröst,
När jag hvar affton mig i sängien nederlade

Så var jag uthan roo, min ögon uthan blundh,
När andra sofvo sött, jag ingen hvijla hadhe,

När jag då sombnat in om någon morgonstundh,
Stodh Habor allt för migh medh dhe fullkomligheeter,

Jag kunde önska see, och tydde mig sitt qvahl
Och kärleek; det var och de aldra störst’ förtreeter,

När man mig väckte upp ifrån dhet Hufva tahl.
Men ach, jag grufvar mig, du har nu några gånger

Stådt för min säng i roop och hårda kädjoT snärdh,
Med bleek och ynchlig hy, då jag har full af ånger

Sagt: Habor konungs son är andra band doch värdh.
Ach, ach, jag fruchtar mig när jag mig det påminner,

Att din dröm och med min tillijka stämmer inn.
Jag veet och att om digh Kong Sigers armar hinner,

Så lär du pröfva visst hans forna stålta sinn.
Mång gång jag önskar och — ach att dhet blått betydde

Dhe bandh och boijor, han af lilla Sig ni 11 bär!
Nu veet jag Habor ey. Jag fruchtar, om du lydde

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:03:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lchivitter/0022.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free