Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 42 —
Menniskiones elende
betraehtat, då fordom Kongl. May:tz Tro-Tienare och Lieutenant
af dhess Lijfguarde, edel och välborne
Hr. CARL LEYONCRONA
til Huusbyborg ete.
nedsattes uthi sin hvilokammar i St. Jacobs kyrkija
den 10 Aug. 168G.
gjjjur slätt, hur ringa är, hvad oss i jorden gläder,
Hur går vår lust förbij rät som et flychtigt väder!
Hur skrijda våra åhr så fulla med besvär!
Ach att vår frögd så kort, men mödan långsam är!
Ifrån den första stund vij liuset kunna lära,
Så finna vij hos oss dhen sorg, oss månde tära,
Dhen sorg, som ey sitt sluut och ända förr kan nå,
För’n våra ögnelock af döden slutne stå.
Man höre hvart man vill: fins någon, som ey qvijder?
Är någon så heel säll, att han ey något lijder?
Dhen verlden ofta tror i siäl och sinne nögd,
Han aldrig glädien kiänt och veet af ingen frögd.
Uthi vårt hela lopp oss hopp och fruchtan drifver;
Vij tänkom i vår sorg, dhet en gång bättre blifver,
Och fam doch aldrig see uprinna någon dag,
Som ey ny ängzlan bär och orsaak til ny klag.
Men hvad, o himmel, är, som oss så hiertlig gnager
Och giör, att hvar sitt qvaal i barmen med sig drager,
Dhet qvaal, man ey kan fly, som öfver haf och land
Så träget föllier oss och räcker oss sin hand?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
