Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tvenne Herdars Samtaal
öfver sal. Seereterarens
BENGT GUSTAF T1GERHIELMS
dödelige affgång.
LYCIDAS. CALIDON.
LYCIDAS.
fg|vij förer himmelen mörck i dunckel den blänckiande soolen?
Ey på vår platzer meer gröönt; hvij blekna dhe
blomstrande daalar?
Linder och lunder nu alt, alt, alt, nu sörjer och lutar;
Strömmar på stranderna liuft, starkt bäfva sin brusande
böllior.
Calidon, vestu, så sägh, min vän, sägh orsaak til dhetta!
Svanernas sorgfulla klang bedröfligt af skougarna svaras.
CALIDON.
Giömme du, himmel, din lius, moln täcke, du sool, dina
strimor!
Grönskes, i daalar, ey meer, ey blommor meer täcke ehr
högar!
Liude ey gladelig sång vid ehr meer, I svallande stränder!
I, som vår frögder förr hört, I lunder, nu hörer vår klagan!
När jag om afftonen tyst vid Glauci liufliga bäckar
Ligger medh skugga betäckt, min fåår hade drifvit till
samman,
Höör iagh uhr vatnet här upp dhe hundrad’ välklingande
stämmor
Sorgligen ställa tilhoop; Nereides sielfva beklaga,
Medh sachtdånande suus, then död, som så hastelig ryckte
Edlaste Herden vår bort, vår Damon, vår trognaste Da-
mon.
Lembnar du oss doch så snart? hvij går du snart från vår
källor?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
