Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jean François Millet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IO
J. F. MILLET.
Han har frän början haft sitt màl klart för sig: att
framställa människan i hennes förhållande till jorden.
Alla de viktiga och ursprungliga förrättningar, som höra
samman med detta, har han skildrat med profetens
allvar och konstnärens kärlek. Han var ingen partiman,
ingen docerande moralist, men då han målade en naken
kvinna, en grävande arbetare, en halvplöjd åker, ger han
oss i alla dessa fall en övertygelse om att man står
framför något verkligt värdefullt, och man erfar den
underbara känsla av vällust och smärta i förening, som
är de stora konstnärernas hemlighet att meddela, och
häri ligger det djupa sammanhanget med Michelangelo
och Rembrandt.
Lik dessa konsthistoriens störste uppträder Millet
nästan utan direkta föregångare.
Nederländaren Pieter Brueghel d. ä., den s. k.
Bond-Brueghel, hörde till de konstnärer Millet beundrade. Denne
grundläggare av bondmålningen såg visserligen med en
humoristisk blick på sina modeller, och humor tyckes
Millet ha saknat nästan till fel, men bägge hade den
djupt mänskliga blicken på ämnet.
Med bröderna Le Nains gedigna och allvarliga konst
— cle inledde bondmåleriet i Frankrike — har Millets
en viss släktskap, i alla händelser står han dem närmare
än Ostades eller Brouwers karikatyrartade om också
alltigenom konstnärliga bondskildringar.
Sjuttonhundratalets sentimentala och oäkta folkbilder
— Greuze och liknande — stå så långt från Millets
uppfattning som gärna tänkbart. Snarare skulle man då
hos Chardin finna den rena luft, som utmärker Millets
teckningar ur familjelivet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
