Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dia efter förnuftet; efter idéer; att återföra handlingen
och hela det yttres verid på dem, ty efter dessa har
Gud lika väl som menniskan, med eller mot sin vilja,
frambringat skapelsens och historiens verld; menniskan
är vidare kallad att dikta, ej allenast att skildra den
yttre verlden såsom ett skal eller den inre såsom blott
kärna, utan äfven att skildra huru kärnan genomskimrar
sitt skal, huru det inre lifvar och sätter i rörelse det
yttre, d. ä. att framställa handlingar, hvilket är
drama-tiskt. (Jtan en ideell åskådning af verlden och dertill
en helgjuten, en fulländad, skapar ingen nation dramen.
Svensken har nu ej ett rent episkt element, låter
der-före sin lyrik, sin subjectiva känsla och tanke
genombryta epiken som en blixt, derföre finnes i hela
Sveriges Vitterhet ej ett rent fulländadt Epos, utan all dess
Epik är lyriskt berättande ifrån folkvisan till Frithiof.
Dermed sammanhänger följande vigtiga anmärkningar,
”1 vårt land," säger Tegnér i talet öfver Oxenstjerna,
”läser man ännu merendels alla större dikter blott
styckevis. Man upplöser Hjeltedikten i Romanser och
Sorgespelet i Elegier. Det hör icke hit att undersöka,
huruvida man bör söka orsaken härtill i ett i allmänhet
mindre utbildadt poetiskt sinne, eller kanske rättare i
Nationens kända, uteslutande tycke för det lyriska, som
sammantränger hela den poetiska verlden inom några få
strofer. Ligger ej orsaken dertill till en betydlig del i
sjelfva den natur, som omger oss? Är icke bergsbygden
med sina dalar och strömmar Naturens Lyrik, liksom det
mildare slättlandet med sina lugna floder är dess Epos?
Många af våra fjelltrakter äro verkliga natur-dithyramber,
och menniskan diktar gerna i Bamma toner som naturen
omkring henne. Det synes mig åtminstone märkvärdigt,
att det gamla högpoetiska kämpelifvet i den egentliga
Norden sällan uttalade sig i en dikt annorlunda än som
en krigssång och först under en sydligare Jiinaniel
framträdde i en lugnare och mera fullbildad Episk gestalt.
Går icke ett lyriskt drag genom hela Svenska Historien?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
