Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sta Skådespel) anmärkt: ”1 folklitteraturen har det dra*
matiska och mimiska.anlaget hos oss visat sig godt, rent
och’ älskvärdt; men sålian’ lifligt, än mindre rikt eller
starkt. Det har ock knutit sig i växten, och stannat vid
den första graden af skimrande kraft, der man blott ger
loften, men Ingen uppfyllelse. Vid de tillfällen d&
lyriken icke tagit lejonparten, utan framställningen mera
fogat sig efter det rent dramatiska åskådningssittet, t. ex.
i leken om ”Finkes barsöl;” d& igenkänner man
visserligen ett större mått af de ämnen, hvaraf det
regelbundna, konstbildade skådespelet danas; men alltsammans har
H©k stannat vid ett utkast, — ofta interessant, ofta
sinnrikt, ofta öfverraskande, dock blott ett utkast. Redan
här upptäckes, hvad i våra vittra häfder på hvarje blad
står inskrifvet, — denna oförmåga att skapa lefvande,
bestämda, åskådliga bilder: att utföra en handling i
klara och kraftiga drag: att, med ett ord, individualisera
och objectivisera i stort och med sjelfständighet. En
foikdramatik — sådan som Italiens, Spaniens,
Frankri-10h, Tysklands, Englands, till och med Danmarks — har
Sverige icke haft^ och torde icke få, icke ens vålnaden
deraf; och då ej heller en nationell konst-dramatik. De
yttre och tillfälliga orsakerna äro likväl mindre
verkande, än de inre och naturnödvindiga. Det har visst sin
-sanning, att bildningens och välståndets blommor icke
kunna slå djupa rötter under ett himmelsstreck, der
tanken först och sist måste rigtas på fyllandet af materiella
behof. Men dessa kanna för en och annan tillfälligtvis
afhjelpas, och att uppmuntran och lyckliga konjuneturer
något åstadkomma, visar theatern under Gnstaf III:8 tid,
den enda tidpunkt, då scenen röjt någon benägenhet till
nationalitet. Emellertid blef denna fosterländska bana
ofvergifven, aå snart de tillfälliga eggelserna upphörde;
och i allmänhet har Svenska dramatiken under ingen
period kunnat nppbära sig sjelf. Skälet dertill måste
sökas i hela vår ställning till den yttre naturen och till
samhället, så väl i klimat och national-lynne, som lefa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
