- Project Runeberg -  Svenska poesiens historia / Del 1. Från äldsta tider till 1809 /
35

(1839-1840) [MARC] Author: Carl Lénström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

.ttndsla skalderna Icke blott de nordiska hof ren, men
drogo äfven öfver till Orknöarna och till England,
hvar-helst furstliga hof och nordiska språket talande män och
hjeltar funno s« Överallt blef vo de väl emottagna och
bade icke behof af köpinansgods eller af fränders hjelp,
för att befordra sin framfärd« Skalden trädde in i
konungasalen, der konungen satt med sina män och drack,
bad att fa framföra ett qväde till konungens lof, fram*
’?ade det med uianlig stämma och erhöll i brage-lön guld*
ringar, präktiga vapen, dyrbara kläder samt kost och
herberge på konungens gård, Qväde t lärdes ntantill af
konungens hirdmän, att det måtte ihogkommas och fort*
plantas och föra konungens minne till efterveriden« Säll*
pynt var Icke heller det, att skalderna med stor
färdighet i)ch knust på stående fot diktade och qvådo
förefallande, oväntade uppträden och händelser, eller att de,
tlllgporda om något, i ögonblicket fattade sitt srrar 1 le*
^diga, sinnrika vers« Det var dock icke det enda, som
fordrades af forntidens skalder, att de sjelfva skulle
vara mästifre i konsten att dikta och veta att qväda med
värdighet pch behag, de måsto äfven hafra j minnet
bevarade de gamle skaldernas sånger, bch sådan var deras
genom öfnlngen skärpta minneskraft, att skalden Stnf
’kunde på en afton för Konung Harald Hirdråde sjunga
ocfc 4å Konusen, efter att långt in på
IkhQen hafvo hört derpå, tlUsporde skalden, om han min*
des ännu flera, svarade denne, att han kunde en half
-fång till så många drapor« Såsom tillika vandrande från
Tiand ti)l land, från hof till hof, voro skalderna i all*
mänhet de knnskapsrikaste min på sin tid, emedan de
^mycket sett och erfarit och allting eftersport, så att do
)ika om samtid som forntid voro väl nndervista, derföre
jle mycket hedrades, hvar de kommo, och i Olof
Sköt-konnngs hof, likasom i Harald Hårfagcrs aqyistcp dem
Alltid sätet midt emot Konungens» Dc voro derjemtp,
^tåsom tidens lynne det fordrade, modiga kämpar , väl eg*

3*

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:03:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lcjsvpo/1/0043.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free