Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
W, aom, drifna inom sig sjelfva af en sträng ocb mak**
tig natur, tyckas framför andra ha fått den förmågan,
att ur sin egen själ framtrolla en oändlig vir — för att
aörja öfver att den blott finnes i inbillningen. — I
allmänhet yttra sig i den Nordiska poesien de mäktigaste
motsatser; den är till sitt innersta väsende afgjordt
tragisk; äfven i sin ironi och lustighet, hvilket synes på
Bellman, söm genom denna beskaffenhet påminner om
Shakespeare. Denna fantasiens makt, eld ochdjnp,som
redan är ett arf ur Odins borg och hörbart arbetar in«*
om de gråa Fornskalders metallbröst, ligger äfven i den
Nordiska Romansen i enfaldiga former innesluten, ja gör.
der si mycket större verkan, som hon är fullkomligt
okunnig om sin förmåga, och det är ur ett par
barnsliga ögon, som denna inneburna djupsinnighet konstlöst
blickar emot oss. Men verkligt hänryekande är hon, när
dessa egenskaper synas mildrade af Christendomens
anda. Den berättelsen lifvande känslan, som enligt den
Btränga Nordiska arten, cj ännu tillåter sig några
lyriska utbrott, sprider då likväl en själens vällust, jag vet
ej säga bättre öfver den enkla framställningen, som är
obeskriflig.” —
Dessa författares namn äro okända, ty endast
Konstpoesien har författare-namn, emedan der innehållet ej
ar det vigtigaste, utan formen, ty denna tar alltid
prägel af en individualitet. ”Om i den bildade poesien
således behandlingssättet gör sig mest gällande, så
förhåller det sig tvärtom med den, der konsten ännu saknas.
Der ligger tvärtom hela vigten på innehållet; och detta
innehåll författar sig sjelf. Allt hvad som till sin
natur ibland menniskorna är gemensamt, och således ytterst
beror på det Högsta gemensamma, ligger utom och
ut-öfver allt enskildt författareskap. Man författar det ej,
utan man fattas deraf, och blir så författare.”
Men ej nog att dessa folkvisor äro gemensamma på
ofvannämnde sätt, de äro det äfveu i ett annat afseende.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
