Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sorti I rfeii Episka ålderns öfrerlemnirtgtfr Irätiitrådcf kfcVt
och för att så såga kroppsligt, drar sig hår mera 1
djupet tillbaka. Dock hvilar hela denna sångverid —
likasom i så många afseenden det verkliga lifvet — på en
dunkel, underbar grund. Den natur, i hvilken deii
Nordiska visan dväljes, är ånnu befolkad af egnd underliga
väsenden, naturmakter, väl störtade från sin fordna
herr-lighets throner, men likväl ännu på mångfaldigt sått,
liksom forstulet, gripande in i menskliga öden. Genom
allt detta sammanhänger denna poesi i allmänhet med
en äldre, hvarom den äfven sersklldt påminner. Ty
en-skildta gestalter ur fornsagans jättelika verM kasta im
sina skuggor inom denna nya tyusare rymd, enskilda
minnen klinga bortöfver, — erinringar om fordna
hjekesläg-fter och till och med af Bddiska Myther; dock
förefaller allt detta omkltdt, har förlorat af ,s!n ursprungliga
mening, rör sig såsom i ett nytt, (rimmande element.
Hvilket är då detta nya element, som här intridt? Det
lyriska. De röja alla en serskild poetisk intention, som
man f den episka åldern ännu förgäfves söker. Da
uppenbara hvar för sig en egen sinnesförfattning, for
hvilken berättelsen blott tjenar till slöja eller uttryck. Bet
år känslan, som väl ännu ej funnit sitt eget språk, ej
lårt sig den lyriska ilygten, men som bland alla minnen
väljer dem, som med henne mest öfverensstimma,
lif-var dem och uttalar ! den enkla berättelsen sig sjelf,
dermed tillfredsställd, utan konst, utan anspråk, utan
namn, och låter sin saga så vandra vidare, tiks den*
upphämtad ’af nya läppar, blir en tolk för samma behof.
Så svifva dessa enkla sångljnd omkring, ingens och
allas egendom, från mun till mun, från hjerta till hjorta,
röster af gemenaamma sorger, förhoppningar, minnen,
främmande och dock hvar och en nära, århundraden
gamla, och likväl aldrig föråldrade, emedan moiroisto~
ttø och ovigt ärar, det i# ståfeåaåtighei i motgång, mildhet i
medgång, redlighet Och heder i alla lifvets omvexlingar.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
