Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det hunnit ut på Iiafvet förmådde skepparen den unga
gossen att dricka sig rusig. Kolet antändes, skepparen
räddade 6ig, men Arvid blef inbränd. Liket kastades upp
på en 6ten Vid det ställe der modren bodde, som till
hans minne uppförde kapellet, som ännu står vid Arilds
fiskeläge i Kullen. — Hertig Henrik (Lejonet) far bort,
men ger först sin hustru en lialf guldring, kommer
efter flera år tillbaka, då hans fru skulle vigas med en
annan. Den halfva ringen, som han lade i bägarn,
upptäckte att han var återkommen. — Staget vid
Brunke-berg och Dahlvisan äro herrliga och mannhaftiga visör.
— Kung Erik och Späqvinnan handlar om Erik XII. —
Gothlandsvisan, Thord Bondes mord, Brännkgrkeslaget,
Slångebrovisan äro mindre utmärkta. — Hertig Magnus
och Hafsfrun byggd på berättelsen om Hertig Magnus,
Gustaf l:s yngste sou, som tillbragte sina sista
lefnads-år på Kungsbro sätesgård och på Wadstena slott, såsom
vansinnig. En dag, tjusad af Ilafsfruns skönhet, som ifrån
sjön vinkade hdnom, skall han hafva kastat sig
hufvud-stupa ifrån fenstret i vattnet: men lyckligtvis oskadad
blifvit af sin väktare upptagen, då han berättade sig lätt
af tvänne uppräckta armar i sitt falL hafva blifvit
emot-t a ge ii. — Sedan har man flera anonyma historiska
folkvisor, oftast efterapningar af de gamla U ex. Christian
lV:s infall, Slaget vid Karva och slaget vid
Helsingborg m. fl. Carl XlT:s Marsch, som man utan bevis
påstår författad af Magnus Stenbock, är full af kraft,
gudsfruktan och svenskt sinne, en Carl den XII bland
visor; sjungen på en herrlig melodi.
Sedan vi följt den historiska folkvisans, såsom den
af okända författare idkades, utveckling ända till Carl
den tolfte, är det tid att återvända till den tid, då
folkvisan i allmänhet flck sina första cfterapare, d. v. s.
Herremän, som nedläto sig till folkets skaldekonst. De
gamla folkvisorna bibehöllo sig på folkets läppar, men
,i och med detsamma,*som poesien förlorade sin allmän-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
