Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
likhet, sin makt att glädja hela nationen) fclefro de
diktade matta ”ja mera,” säger Geijer i företalet till
Folkvisorna, ”den romantiska characteren ntvicklade sig i
konsten, ju mer försvann den nr sjelfva Folkpoesien, 4
hvilken med det tredje ståndets uppkomst redan en
motsats infann sig, som beröfvade den sitt gamla opartiska
och poetiska väsende. Den tog nemligen parti emot
stånd, regeringar och kyrkan, och blef satirisk och
didaktisk. Dä denna polemiska syftning under
Reforma-tions-tidcrria äfven var ibland de utmärkande dragen i
Litteraturen, så ägde dock folkpoesien genom detta
samband ännu ett slags gemensamt lif: äfvensom den d&
uppväckta religiösa enthusiasmen gaf den en mängd
andeliga såuger, ofta af högt värde. Först med medlet af
17:de seklet synes den ha sjunkit till fullkomlig
obetydlighet; hvilket dock ännu mer gäller om det Nord Ur
ga Europa än om de lyckliga länder der solen ej upphotr
att dikta. De principer, som nu blefvo på ett
uteslutande sätt gällande i Vitterheten, nemligen härmningen
efter de Gamle och Critiken voro naturligtvis för de
olärde. ytterligt främmande och befästade emellan
Folkpoesien och den bildade ett så stort afstånd, att hvardera
gingö sin egen väg ntan att taga minsta kännedom af
hvarandra. Derefter har poesien upphört att vara ett
uttryck af det offentliga och gemensamma. Den har helt
och hållet blifvit en lärd konst, upparbetad med största
Ifver och en förundransvärd talent; men utan rot i det
stora allmänna lifvet, liar den ej eller med sina verk«*
ningar der kunnat gripa in, och otroligt är huru
obq-kaiit den blifvit för folket i det hela, som emellertid
nöjt sig med sina gamla poetiska minnen och
egn^dikt-ningsförsök, råa och obemärkta som de varit.
Märkvärdigt är äfven, att under alla dessa folkdikters öden, det
är den äldre och äkta, som bäst bibehållit sig i det
nationella minnet, (åtminstone är det fallet i Sverige)
liksom barndomens minnen af alla äro de outplånligaste*
stillhet hafva dessa romantiska ljud blifvit älskade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
