Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1299 ånya beybetod på . frjmstooch 1498 på tyska af
jHenr. von Alkmar, original för den danska oeh svenska
ef versättningen, hvilken sednare är for sån tid ganska
ledig .och språkodlande. Denna saga, som Goethe sä för«
träffligt flyttat på hexametrar, har följande innehålla
Reinhard Räf söker öfverlista Tappen Sjanger-kJart jodl
hans fr a Pinte, for att stjäla höns, men misslyckas,
träffar Taljoxe och tänker knipa honom under det han
räcker en kyss, men för ett slag på mun; träffar korp,
hvarvid han vill taga lifvit af sin brorson Dikelin, men
blir hindrad af en jägare. Han flyr till Katten Dieprecbt
och vill narra honom i en snara, men denne stöter
honom sjelf dit, hvorefter Reinhard får stryk af en bonde»
Sedan finner han vargen Isegrim och dess gemål Her»
sante, hvilken han våldtager. Vargen stäUer honom för
rätta inför Kung Lejon, som nu var sjuk, emedan han
förödande en stack rebelliska myror, som ej ville
erkänna hans majestät, fått sjelf va myrknngen i ögat.
Rättegång hålles. Reinhard infinner sig cj, men väl
Sjun-gér-klart med sin dotters lik, ty Reinhard hade dödat
henne. Efter hennes högtidliga begrafning skall
Konungens hofcapellan, Björnen Brun, stämma Reinhard, men
denne narrar Björnen att sticka hufvudet i ett ihåligt
träd fullt med honung, der det fastnar och han gripen
af bönder. Efter många andra knep vinner Reinhard
nåd hos Kungen, emedan han hotar honom, men ger
honom sedan gift och skaffar sig en glad ålderdom. —
Sagan har mängs variationer. Svenska öfversättningen är
försedd med noter, innehållande utdrag ur Brant,
Ren-ner, Erasmus, Esopus &c. och är i allmänhet ganska
rolig. Till bevis på språkets ledighet anföra vi början och
slutet med vår tids stafning. ”Det skedde på en
Pin-gestdag, Att skogen och marken stod glad Af löf, gräa
och blomster så gröne. Med sång gladdes foglarne sköne,
De spelte ljnft i lnft och träd, Blomstren beprydde
marken med, All krydder månde herrligt lukta, Tiden var
skön och lustjg mägta. Nobel Konung för inuren alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
