Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nelser och iftickhéter gick denna »kola såsom sagt Ir på
jagt, äro ofta så tillskurna och öfverdrifna att det
sublima i dem förvandlar sig till komiskt.. Do«?k har hans
Kung ask ald vid Carl Xllrs död rätt vackert tänkta
skildringar, men hans öfvorsättnrng af Den trogne herden af
Guarini liknar ett pploreradt trädsnitt såsom copi^ af en,
Rafaelisk Madonna, 1 det starka,, skarpt markerade var
språket godt, men alldeles för hårdt, kantigt och styft
för vekare tittryck» Hans redan omtalade folkvisa om
Konungen och Herr Peder visar att den lärda konstpoeten
alldeles aflägsnat sig från folkets nationella naturpoesi.
Man imiterade i stället imitationer af naturen ur andra
och tredje hand. — Rosenhane besjunger i 100 sonetter
sin kärlek till sin Wenerid% sin Laura. För honom lik’
aom for hela denna skola pcb deqno tiden i Sverige var
italienska metriken yerkligen en ”procrufttes sång,” ty
ingen af dessa poeter egde nog snille eller ett nog
forberedt språk att förena ett poetiskt innehåll med en
•vår forms lediga bebgndjing. Sålunds måste poeten ofta
dels a (skära eq tanke, en skildring, ett känslouttryck,
•om man vore fnteyésserad att se for t förd t, dels, och
detta är det vanligaste, slå i formen prqsaiskt grus och
mången trivial lära till lera för att fylla den till
bräd-darne. Derfor? har det hela b^fvit ganska tråkigt och
ledsamt för oss ?tt läsa och formens någon gång meka*
niska correcthet samt några enstaka sköna rader ersätta
ingalunda bristen på poesi. JMan domme {
livad tecken ser d!g an, hvad tor en omlid stjerns
Så ofta ur din fanui tar dina vänner bort,
Och na så ofta gör din bästa glädje kort?
Må hon sa mycken sorg och stadig motgång ärna?
Skall da mer aldrig se den da förr såg så gerna?
Men aldrig hindrar han nu mer umgänget v&rt.
Det ödet var mig blidt, som syntes dig så hårdt.
Emot vår kärlek mer förmår han intet spjerna.
Ty var tillfreds, att de ej alla ärn döda,
Som ha dig mera kär, än sjelf sitt eget lif,
Men uti ingen gron tar du, förutan möda,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
