Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
liar, aom du, oss bägge öfvergifvit; Vår svenska poesi
med dig i grafven går, Och skaldebarneu stå
förskräckta och helt stamma: Farväl, vår poesi! god natt, du
hedersgumma/” Poesien tog farväl af henne, man tinner
endast torra, lärda, ordrika, triviala reflexioner i hen-’
nes dikter, som endast förtjena beröm för en för sin tid
utmärkt ledig och vårdad form. — Hennes vers angå
mest bröllop och grafÖl, och då alltid utstyrda med de
långsläpigaste och bizzarraste öfverskrifter, eller ock
beskrifningar af föremål, t. ex. Aloen på Noor,Bilderna
i Carl Xll:s bibel, den stora linden i Upland o. s. v.
Det vackraste i hennes samlade skrifter äro plancherna.
Detta är strängt, men sannt, träffar dock mera hennes
dikter än person, ty hon talar sjclf mycket
anspråkslöst om sina verser och vågar ej kalla sig skald, och
försummade ej qvinnans kallelse. ”Jag har, säger hon,
fortsatt mitt mediterande äfven vid spiseln och vaggan,
ehuru synnerligen höga tankar eller djupsinniga
uppfinningar vid en så beskaffad ledighet knappt äro att vänta.
Men hvad vigt ligger på qvinnors skarpsinnighet?
verl-dtn skall ändå väl kunna bestå; och om jag stundom har
gjort en och annan vers, har det skett hufvudsakligen
der före, att min gode och vänlige man hade deraf ett
synnerligt nöje, och utan hans enträgna begäran hade
väl aldrig en enda kommit i dagsljuset.” — ”Aldrig har
jag varit hvarken så fåkunnog eller fåfäng, att jag
ämnat få rum ibland desse) (skalder).” —
Vi knnde anföra minga namn, men vilja ej
’onödigtvis uppkalla personer, som så gerna kunna vara glömda.
Glömda äro dock icke två kosteliga rimmare, som
for-lustat sin tid genom de galnaste rimmerier: Runius och
Dalius. Vi hafva genomtråkat den förras Dudaim, och
funnit denna massa af tråkiga tillfällighetsverser endast
upplifvad af misslyckade qvickheter såsom denna graf*
skrift of ver Haman:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
