Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
der. Annat In kropp, ytan af menniskan æh liftet.
Tar ej denna poesies innehåll, annat än kläder, skona
draperier och prydnader var ej tidens poetiska form.
Detta är dock icke så mycket egnadt, att kasta skugga
på sådana perioder såsom Tore de utan poesi Poesien
flyr under dessa tider nr dikten in i verkliga lifvet,
läsaren supplerar vid läsningen af sin tids poesi hudson
brister. Sjelfva den skrifna poesien är blott en
fingervisning på en poesi, som står mellan raderna eller
finnes i läsarens själ. Poesien förtjusar och undervisar
ander dessa tider, som dessutom ej veta af något bittre,
lika mycket som den skönaste poesi behagar oss, ja
mera, ty läsaren är då sjelf författare, skald. Vi vilja ha
all vår poesi på papperet och ej möda oss med att
supplera. Men under sådana rhetoriska tider ges det
personer utan poetiskt sinne, som alltså ingen ting ha att
supplera, men dessa njuta af den correcta formen, de
eleganta uttrycken, det smakfulla med ett ord.
Sålunda är ingen tid utan sin poesi och sina verkliga poeter.
Alltså var Gyllenborg och hela denna tids bästa skalder
verkligen poetiska naturer, n.b. relativt till tiden.
Gyllenborgs bästa arbeten Sro: Vår- Sommar-
Host-och Vmter-Qtädet; Menniskans Nöjen och Elände;
Af-skedet från Ungdomen; Odet öfver själens styrka;
Fabler. Skildringarne af årstiderna äro lifliga; fullständiga
och i form fulländade. Ingen skald har med så mycken
omvårdnad i minsta detalj utarbetat sina Stycken och
verser. Der är ännu mera renhet i språk än hos Creutz
och jemför man Gyllenborg med Dalin och Fru
Norden-fly cht, så kan man ej vara blind för poesiens och
språkets stora framsteg. Dessa Gyllenborgs årstider äro i
vår tanke värdiga att ej allenast mäta sig med
skildringarne i Atis och Camilla, utan äfven med Oxenstjernaa
Bagens Stunder, nemligen i deras första lyriska form;
ty den sednare alexandrinska är vida underlägsen.
Na-turbeskrifuingen får aldrig bli ett inventarium, der syn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
