Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hålles i allsköns makligbet ofver hvart föremål; ma*
ledsnar snart och iotalintrycket går alldeles förlpradt.
Derföre limpar sig härtill lyriken bast med sina språng,
sipa djerfva penseldrag. Derföre blef af alla Sveriges
skalder den i andra afseenden den största* Bellman, den
yppersta skildraren af svensk natnr. — Poemer na:
Men-tdekans Nöjen och Siande aro mindre lyckade* emedan
deras uppfattning förutsätter en hel verldsåskådning, en
philosophi8kt-poetisk åsigt af lifvets harmoni, der alla,
uppenbarelser af lifvets ve och lifvets vil få sin djupa
betydelse föfklarad. — Det hela liknar åter hos
Gyllenborg en npprinning, en chria, der det ena radas efter
det andra* utan inre djupt sammanhang. Så ’Uppräknas
nöjena med mellanstuckna reflexioner: Vänskapen,
Sanningen* Etuden, Helsan, Vällusten, Begären, Hoppet och
Sömnen. Bättre h Poemet Menniskane Elände, emedan
Gyllenborg var en melancholisk natur, ej en
dithyram-bisk* och smärtan ir en känsla* som i allmänhet går
djupare än glädjen* och finner större sympathier. Alla
dragen af jordens jemaaer äro här sammanförda och med
ej ringa poetiskt-rhetorisk kraft utförda. En namnlös
smärta genomspelar våra hjertan, när vi lyssna till dessa
smärtans toner. Vi påminna oss måhända stunder, di
lifvets börda tycktes oss centnertung och
JobsfÖrbannel-sen hvilade outsagd på våra läppar. Eller ock längta vi
till den eviga fridens hem, der hvarje smärta
förstummas* eller vi böja oss under Försynens hand, som
skie-kar olyckan till pröfning och straff, ej ,af nyck. Ingen
sådan poetisk eller religiös förklaring hvilar ofver detta
stycke. Det slutas med uppmaningen att dränka sorgen
i nöjen, epikureiskt njuta, stoiskt tåla och fatalistiskt
resignera (”Lät dina sorgers natt vid nöjets skymt
försvinna Och sök med tålig dygd och -slutna ögon finna ett
ekändt ändamål!”). Denna epikureiskt-stoiskt-sceptisks
åsigt började nu uttalas i poesien, dit öfverflyttad från
Encyclopedistiska philosophien. GgUenjborg var här den
15 *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
